1 Min faders hus

Kanske för att jag skrivit om ljudet i Nattvardsgästerna idag slås jag av hur starka sinnesintrycken är i början av Min faders hus. Men här samspelar Arvid med omgivningen, den tränger sig inte på som för Tomas i Bergmans film utan förefaller lustfylld.

I brist på ord börjar Arvid uppleva, liksom fenomenologiskt utforskande som ett barn som upptäcker världen (några minnesbilder från barndomen förstärker intrycket). Det finns smaker, slösande mogna krusbär redan i första scenen, blåbär i skogen intill det nya hemmet. Här är nya lukter, Magda, säger Arvid om kantarellerna han plockar hem. Kaprifol om kvällen, stearinljusen i domkyrkan (även om jag undrar över hur mycket ljus det kan ha varit tända där på den tiden – kanske 1920-tal när han studerade? Vi får inte veta i vilken tid handlingen är satt i. Det finns jungfrur i huset och en bil som hör förbi påminner Arvid om herrskapsfolk). Ljud; pappans mumlande i predikstolen, barnens blyertspennor och saxar från en annat rum när han själv skriver predikan. Känselintrycket av de klibbiga orden och regnet som bara öser ner. Färger: brun jord, domkyrkan som en grå katt, mörkgrön granskog.

Arvid har svårt med orden. Jag tror att alla vi som ofta skriver mot deadlines vet vilken press det vita pappret innebär. Det ständiga kravet på Arvid att leverera predikningar är väl en aspekt av saken. Kristendomen är dessutom, bland annat, en lära om tecken. Ett barn på översta trappsteget. En hund på översta trappsteget. För en grubblande person som Arvid innebär läsningen en fara att dras in i skikt av texten som inte går att reda ut, ”något som är mer än språket börjar rasa”. Därför väljer Arvid att tystna, står det. Det är en försvarsmekanism.

Det finns en själsfrände i hunden som är älskad men måste lämnas över när Magda kommer in i Arvids liv. Mellan hunden och honom gäller inga ord. Han vill inte men måste. Man kan se en likhet i hur Arvid själv måste bli överlämnad (av Gud? pappa? vuxenblivandet?) från ordlösheten och inte kan vända tillbaka.

Vad tänkte ni på?

About Sofia Lilly Jönsson

Musikvetare och kulturskribent i Stockholm, chefredaktör och ansvarig utgivare för Evangelium. Döptes en månad gammal, förstod varför trettio år senare.
This entry was posted in Läsare, Läsecirkel. Bookmark the permalink.

5 Responses to 1 Min faders hus

  1. Judith Fagrell says:

    Jag tänkte också på hur sinnligt språket är. Man känner dofterna och smakerna, och när man som jag är ganska bekant med både Göteborg och Ljungskiletrakten så är det lätt att leva sig in i miljöerna. Jag läste boken för första gången för ungefär tio år sedan, och innan jag började läsningen nu igen tänkte jag på en favoritbild som jag mindes: den när Arvid kryper nära sin pappas ben i predikstolen under predikan. Det är en fantastisk bild som återges i inledningen till boken, som en bakgrundsteckning till hela boken. Barnets självklara kärlek till föräldern och viljan att vara nära. Att inte förstå orden men ändå uppfatta mumlet och det som orden bär med sig.

    • Sofia Lilly Jönsson says:

      Det är ju en ganska avslappnad pappapräst han har Arvid, måste man säga, det finns inget neurotiskt där i religionen eller fadersrollen som kan förklara att han får så svårt själv. Utom kanske prestationsångest?

  2. Miriam W-K says:

    Precis den där scenen i predikstolen är just det som jag mindes tydligast från min första läsning, också för kanske tio år sedan, och funderade på om det inte var anakronistiskt på något vis, att en unge fick sticka iväg under gudstjänsten och gå upp i predikstolen – det måste ju vara runt 1900/1910 den där scenen ska utspelas?

    • Sofia Lilly Jönsson says:

      Verkligen! Ibland var folk förr mer avslappnade än man tror, men jag tänkte också att det där lät väldigt modernt.

      Eller så kan man tänka sig att det är ett barnminne, och att det kan vara omgjort från ”har hänt någon gång” till ”hände jämt”.

Lämna ett svar till Judith Fagrell Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>