De nya medierna ger nästan obegränsade möjligheter för alla att uttrycka åsikter om allt och alla, alltid. När man kastar skit omkring sig på internet utan att sikta på något särskilt mål så kan vem som helst känna sig träffad. Beklagligt, kan den tycka som faktiskt vill tro att varje person står för sitt eget ord.

Man kan nästan tro att Svenska kyrkan imploderar av elakheter när man följer debatten ibland. Det finns texter som är uppvisningar i utstuderade påhopp, på andra tidningar, på folk som kommenterar på nätet, på kyrkliga bloggare. Det verkar nästan som att vissa har obegränsat med tid att skriva sådana saker om andra men ändå alls ingen tid att rota fram några belägg för sina påståenden. Märkligt. Tiden, trodde jag annars, är någonting som är ovanligt demokratiskt fördelat. Är det inte så att alla faktiskt har exakt lika mycket till sitt förfogande?

Alltså inte som pengar, som är ojämlikt fördelade, på så vis att vissa – exempelvis – präster har betalt för sitt skrivande och tyckande om kyrkan medan många andra inte får en krona för det som de skriver och tycker?

Ändå verkar det nästan som att tiden inte alls finns hos väldigt många av dem som har betalt fast man kunde tro att det skulle vara precis tvärtom; att det var just dessa som tog sig tid att rota fram källor för sina påståenden om andra människor? Som tog sig tid att höja nivån?

Personligen har jag lärt mig att det är något slags grundläggande första regel i kritiken att man är saklig och tydlig med vad det är man kritiserar. Man benar ut. Men det är fiffigt att vara svepande och raljant för den som inte vill ha någon saklig diskussion utan bara skapa en ansiktslös armé av klonade fiender att ta fajter emot.

Ibland tror jag att det är allt en del vill. Att kyrkodebatten aldrig ska bli något mer än en strid. Luthers utläggning av det åttonde budet har överhuvudtaget inte nått fram.

Det är därför jag tar mitt ansvar som debatthyfsare. Jag skriver alltid under mitt för- och efternamn och ger namn på personer och företeelser som jag kritiserar. (Det gör man för att dessa ska kunna gå i svaromål. Det gör de dock sällan.)

Utom just den här gången, då. Den här gången funderar jag helt generellt.