Boken

Boken - bild

 

”Du vet den där stunden som varken är mörker eller ljus, när natten ännu inte lagt sig till vila och dagen inte vaknat, när det är omöjligt att veta om bladet i boken framför dig är blankt eller fyllt av text. Just då, vid den första dagens början, trevar sig en gestalt med sökande steg över golvet, famlande med händerna framför sig, och stöter till sist mot bordsskivans kant. Händerna söker sig till stolen, som knakar till under tyngden när kroppen sjunker ner på sitsen.” 

 

Våren 2012 såg jag Niklas Rådströms pjäs ”Bibeln” på Göteborgs stadsteater. Ett mastodontverk, ett oerhört ambitiöst projekt – att dramatisera Bibeln! Vem vågar det? Mottagandet blev varmt hos både kritikerkår och kyrkfolk, och teaterns allvarliga intentioner avslöjades inte minst i de fördjupande och problematiserande samtal som fördes inför premiären i Stadsteaterns ”Söndagsskola”. I pjäsen lades berättelse vid berättelse och som en väv lät man Den Stora Berättelsen växa fram, människorna blev trådarna som träddes på varpen och varje liv fick påverka historiens riktning. Jag minns att jag var nervös innan jag bänkade mig i salongen: Vad skulle vi möta? Med vilken ton skulle man berätta? Det vi mötte var en fyratimmarsvandring genom Bibeln i ett ömsom långsamt, ömsom rasande tempo, genomsyrat av allvar, humor och ärlighet från första till sista sidan. Jag lämnade teatern med en kvardröjande känsla av storslagenhet, andäktighet och  tacksamhet. Det var en fantastisk teaterupplevelse.

Nu har Rådström fullbordat (?) sitt verk genom att skriva Boken. Precis som dramatiseringen är den bibliska berättelsen här berättad som en enda. Ömsom långsamt, ömsom rasande. Jag har precis läst klart och känslan som fyllt mig ända sedan de första kapitlen är att det är genialt.  På sanslöst vacker prosa, med en otrolig ordrikedom målar författaren en gigantisk tavla där allting sker samtidigt och där tiden inte finns. Att Rådström är dramatiker lyfter texten än mer; en tydlig och drivande dialog i kombination med känsla för scenografi och uttryck hjälper läsaren in i världen som är misstänkt likt vår egen och samtidigt något fjärran. Tidlösheten är på intet sätt störande – i alla fall inte för mig som kan originalet – Kvinnan och Mannen som fördrivits ur paradiset tågar ut med israeliterna ur Egypten, skiljs åt vid Kanaans gräns, möts igen efter den babyloniska exilen och lyssnar till Jesus som förkunnar på ett berg. De tre änglarna som sänds ut i världen för att bringa ordning tar i ett enda steg ett år, ett decennium, ett sekel; de går in och ut och beskådar, lägger en tröstande hand, viskar ett ord.

Ola KjelbyeFramlänges och baklänges korsas människors och änglars vägar, profetior och uppfyllelser krockar och fyller i varandra, profeter och lärjungar möts på den stormande sjön, och mitt i allt: den alltmer ensamme författaren med boken och pennan. Han (för han kallas han) sitter i sin skrivarkoja med utblick över Edens lustgård. Utanför författarens fönster avlöser årstiderna varandra, men trädgården där han i berättelsens början själv vandrade omkring i kvällsvinden blir mer och mer förvildad och till slut verkar den tyst och tom. Till och med de vilda djuren har övergivit den, Människan är för länge sedan fördriven och änglarna som sänts ut i hans namn känner han nästan inte igen längre.

Det är en genial, och samtidigt lite barnslig syn på bibelordet som visar sig i Boken. Lite som en nyväckt kärlek hanterar Rådström de eviga berättelserna med lätt hand och längtansfylld blick. Som barnet tjusas och fascineras av Gamla Testamentets krigarkungar och stora män lyfter också Rådström fram Noa, Abraham, Mose, David – tyvärr (och detta är min enda invändning) på kvinnornas bekostnad. Miriam får inte ens sjunga sin segersång utan den återges ur Mose och Arons munnar. Maria Magdalena förminskas återigen till älskarinna istället för att få ta plats som den lärjunge hon var. Där hade jag gärna önskat något mer – det predikas mer kontextuellt i de flesta kyrkor. Bortsett det är det mer texttroget än Barnens bibel, och den som förväntar sig radikala tolkningar utanför kyrkans hägn blir kanske besviken. Även pjäsen höll sig mycket nära grundtexten, långa fraser var direkta bibelcitat samtidigt som man genom skådespelarna kunde ge en bredd av uttryck för både motstånd och förundran. Sammantaget var det med stor respekt, ärlighet och varsamhet man tagit sig an uppdraget, och det gäller Boken också.

Och Författaren, vem är han? Skribenten som skriver fram varenda händelse, tanke och känsla drabbas stundom själv av tvivel om sitt varande och om sin egen makt, ty människorna tycks ständigt ändra planen och finner sig inte i det som är utlagt och bestämt, det som Författaren tecknat ned med sin penna. Och vad vill han egentligen med sin bok?

”När han lägger ner pennan intill boken tänker han att detta egentligen är det enda han velat berätta: att livet finns. Vad han velat skriva i boken har när allt kommer omkring bara varit att berätta om det levande, om varje andetags triumf, om varje hjärtslags klang, om glädjen över att finnas till. Han tänker att han egentligen inte har något  mer att berätta än just det att ett barn är fött och att livet finns. Han slår igen boken och blir sittande vid bordet.”

Tidskriften Evangelium #5 har tema BIBELN

About Judith Fagrell

Präst i Ardala församling utanför Skara. Döpt, konfirmerad och prästvigd i Skara domkyrka. Ordförande i föreningen tidskriften Evangelium. Kan prata i timmar om kompostering, engelska rosor och spadgrävningens terapeutiska egenskaper.
This entry was posted in Evangelium kommenterar. Bookmark the permalink.

2 Responses to Boken

  1. Alma-Lena says:

    En lockande recension. Fast, lite trött blir man på alla dessa gubbar med påven Gregorius I i spetsen som inte kan med alla kvinnor runt Jesus och gör dem till så få som möjligt med typiskt kvinnliga sysslor som prostitution, ja, reducerar alla kvinnor i Bibeln till horor och madonnor, inget utöver det. Tja, man får väl skriva Boken själv då där alla de finns med, men då blir man väl förminskad till ”feministteolog” eller något annat förklenande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>