Det knepiga valet

Under dagarna fram till den 15 september kommer Evangeliums fasta bloggare att skriva signerade texter på temat kyrkovalet. På så vis vill vi skildra olika perspektiv och lyfta frågor som är aktuella för oss. Välkommen att delta i samtalet med din kommentar här eller på en egen blogg (då en länk läggs under inlägget som du kommenterar).

Marta skriver att allmänna kyrkoval med partier och grupper med gemensamma program gör det möjligt för många fler att vara med och rösta. ”Om dessa grupper dessutom är tydliga med sina värderingar, och känns igen från det övriga samhället, underlättar det för människor att göra någorlunda informerade val”.

Så brukade jag också tänka. Jag är ju välvilligt inställd till demokratin. Röstar och håller mig informerad i alla val som medborgare, jag är valförrättare i min kommun sedan många år och i ett val arbetade jag till och med som politisk tjänsteman på riksdagen där jag svarade på frågor om valsystemet och sakfrågorna.

Så varför känns det så knepigt med kyrkovalet?

Jo, för att de partier och grupper som jag står närmast brukar beskrivas som varandras motsatser.

Jag tycker till exempel att det är viktigt att det finns aborträtt i Sverige och att de kvinnor som gör abort inte ska skammas för det. Jag vill att kyrkan ska arbeta antiborgerligt för jämställdhet och rättvisa, att kyrkan ska vara ett salt i flyktingfrågan och till och med radikalt bryta mot lagen om det krävs, och att kvinnliga präster och äktenskap mellan två människor oavsett kön är något gott och kristet rätt i princip (det kan ju vara en dålig präst och ett kasst äktenskap).

Det är åsikter som jag delar med gruppen Vänsterpartister i Svenska kyrkan, som uppfattas som radikalt progressiva.

Jag tycker också att biskoparna ska ha en hög akademisk kompetens och att det ska ses som det naturliga att präster fortsätter att förkovra sig efter grundutbildningen oavsett det leder till formella meriter eller ej. Jag vill att kyrkans teologi både som den uttalas i ord och i handling håller sig till bekännelseskrifterna och att personer som är anställda i kyrkan hålls med rätt så korta tömmar när det gäller det. Det är inte elitistiskt utan nödvändigt i en historisk kyrka. Jag tycker inte att religionsdialog ska blandas samman med religionssynkretism och att gemensamma gudstjänster med andra religioners företrädare är tveksamt (däremot kan samarbeten av olika slag vara något mycket gott, särskilt på lokalplanet).

Det är åsikter jag delar med Frimodig kyrka, som uppfattas som mycket konservativa.

Jag tror inte att det bara är jag som inte kan hitta en tydlig lista som representerar min vilja för kyrkan. Jag tror inte det, därför att jag tror att kyrkans väsen skiljer sig från samhällets. Det är inget konstigt att hysa de åsikter jag gör på samma gång. Kyrkan är inte upphöjd över kommunerna och staten, den är inte finare, men den är något annat som borde gestaltas bättre i sitt eget styrsystem.

Exakt hur det borde se ut istället kan jag inte svara på, men Svenska kyrkan som organisation borde börja med att uppmuntra och stödja debatt och diskussion och inte surt motarbeta den som sker idag. Meningsskiljaktigheter är symptom på en frisk demokrati. De kanske faktiskt är en väsentlig del av det väsen som kyrkan är, någonting att vårda och hösta in frukterna av snarare än att ställa mot varandra och rösta om. Som Karin Boye skriver: Det är vägen, inte målet, som gör resan värd.

churchrep

About Sofia Lilly Jönsson

Musikvetare och kulturskribent i Stockholm, chefredaktör och ansvarig utgivare för Evangelium. Döptes en månad gammal, förstod varför trettio år senare.
This entry was posted in Kyrkoval. Bookmark the permalink.

7 Responses to Det knepiga valet

  1. Judith Fagrell says:

    Du delar nog den här erfarenheten med väldigt många, i alla fall med mig. Saker och ting är inte svart eller vitt och går inte att sortera in i fack. Du har helt rätt när du skriver att kyrkan är något annat, något som inte går att sätta de vanliga åsiktstämplarna på. Därför borde kyrkan ägna sig åt annat än enkel valretorik.

    • Sofia Lilly Jönsson says:

      Man går liksom miste om vinsten med folkkyrkan när man skapar fiender inom kyrkan.

      Sen är det ju så att vi kritiserar bristerna med ett befintligt system, det måste alltid vara så kritik går till. Om det var på något annat vis skulle vi väl se mer brister med det också. Det ser man ju att RKK inte funkar optimalt det heller och att den här reformerande kyrkan en gång uppstod ur kyrkans allvarliga brister. Jag har inga idealiserade drömmar om någon återgång till en tidigare drömtid. Men det finns många kloka personer inom FK som inser det också. Det är mest Sverigedemokrater som vill gå bakåt, tror jag.

      • Judith Fagrell says:

        Ja, oavsett vilket system så finns det alltid större eller mindre brister att påtala. Det är varje människas ansvar. I exemplet med RKK var det ju också så att man faktiskt fick möjlighet att rensa upp och reda ut det som reformatorerna påvisat.
        När det gäller SD så kom jag att tänka på Jan Eckerdals artikel i Evangelium #2 ( http://www.tidskriftenevangelium.se/guds-rike/ ), där han liknar SD´s bakåtsträvan vid en allmän önskan tillbaka till ett odefinierbart ”förr i tiden”. Både fyndigt och glasklart, tycker jag.

  2. Klaus S says:

    Ett stort problem med meningsskiljaktigheter är att vi tenderar att identifiera oss med våra åsikter. Och vi tenderar dessutom att förstärka denna identifiering genom att öka kontrasten till andra och deras åsikter. Allra starkast är driften till åsiktsgrannarna, de som är nästan som vi fast ändå INTE. Bokstavsvänsterns inbördeskrig under 70-talet var väl ett exempel på det.
    Jag var med i ett HiFi forum förut. Oj, vad fiender man kunde bli över frågan om vilka kablar som var bäst…
    Jag tror att vi västerlänningar har något slags skruv i huvudet som ställer till med det där. Vi är för vänsterhjärnade. För mycket språk och tankar, och dessa blir till vår identitet. Just my guess.

  3. Klaus S says:

    Till synes ideo-ologiska åsiktspaket förekommer inom värdslig politik också. Ett exempel är föreningen nyliberaler och konservativa i moderaterna. Tror att ganska många människor har åsiker som inte så lätt går att pressa ihop i en dimension.

  4. Sofia Lilly Jönsson says:

    Det jag är ute efter i det här inlägget – man får kommentera sig själv – är att det inte räcker att grupper är tydliga med sina värderingar. Det som kyrkan pysslar med fångas inte in med den här typen av parlamentarism, tror jag.

Lämna ett svar till Klaus S Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>