”Kanske säger vi om 20–30 år att det var framför Sofiakyrkan allting började. Då vaknade ett kollektivt, kristet, ekumeniskt ansvar, och vi förstod att det inte är extrema vänster- eller högerkrafter som ska förändra världen, utan att det är en uppgift för alla.”

Det är ett märkligt sätt att beteckna arbetarrörelsen som alltid stått emot fascismen – vänsterextrem. Men inte överraskande. Jag skrev här för några veckor sedan att allting annat än vänstermanifestationer på 1 maj är ett svar på nationalisternas provokation som borde ha mötts med förstärkning av dagens egentliga syfte (detta tycker jag för övrigt också om Feministiskt initiativ, som demonstrerade i Göteborg på 1 maj. Den demon borde de ha lagt mittemot Kristdemokraternas familjedag i Uppsala – fast den ligger väl också på 1 maj? Ni ser…).

Borgerlig appropriering av 1 maj är inte kyrksamhet, det är politik. Det borde stå tydligt åtminstone nu när arbetarrörelsen på sin egen internationella dag betecknas som vänsterextrem.