Carl-Johan Falk fortsätter berätta från det internationella ungdomsmötet Go4Peace i Sarajevo. Han frågar sig om vi svenskar har kommit att ta freden så för given att vi inte längre förstår att verkligen värdesätta och verka för att upprätthålla den.

Till ett seminarium inbjuds vi att presentera lokala projekt för fred som vi är involverade i. Frågan tvingar mig att fundera över varför jag känner till så få projekt i Sverige och inga alls där jag finns. Visst finns det projekt och arbete som berör detta, men varför ser vi dem inte som arbete för fred?

Insikten leder till två reflektioner som jag gärna vill fortsätta för samtal kring.

1. Jag upplever att många i dagens ungdomsgeneration brinner för en rättvis värld och frågor som handlar om detta. Samtidigt verkar det upplevas som att gå över ån efter vatten att kanalisera detta engagemang genom en församling ellet en kristen organisation. Hur har tron kommit att ses som en påbyggnad eller omväg istället för en möjlig drivkraft och en källa till ett arbete för fred?

2. I år är det 100 år sedan de ödesdigra skotten i Sarajevo. Men det är också 200 år sedan Sverige som land senast var involverat i krig. Som nation har vi lång erfarenhet av att leva i fred, men har vi kommit att ta den för given så att vi inte längre förstår att verkligen värdesätta och verka för att upprätthålla den?

I ett land där demokrati ibland verkar ha blivit synonymt med att 51% vinner över 49% och vi bidrar till andras behov genom skattsedeln blir ord som försoning, ömsesidig tillit och gemensamt ansvar svåra att relatera till.

Fred i vid bemärkelse måste väl skapas och upprätthållas i en anda där demokrati handlar om att mötas för att finna gemensamma lösningar och där mitt ansvar sträcker sig in i andra människors liv. Har vi trots nyheter lyckats blunda för andra människors situation i världen i stort och i vårt närområde (Europa) eller har vi inte förstått vikten av att vårda dessa värden?

Samtidigt fortsätter förberedelserna av musikalen ”Streetlight” som sätts upp imorgon i på ett ungdomscenter här i Sarajevo. Överallt pågår förberedelserna med musikrepetitioner, teater, dans och målande av dekor.

Carl-Johan Falk, präst i Kiladalens församling