Gästblogg: Hanna – mamma, arbetare, profet

hanna
Hanna Stenström (bild lånad av Svensk Kyrkotidning)

Hanna Stenström, bibelforskare, gästbloggar här om sitt bibliska namn. I morgon utkommer Evangelium #5 med tema BIBELN.

Mitt tilltalsnamn, Hanna, bärs av tre bibliska gestalter. Den första Hanna är en älskad hustru men barnlös. Genom förhandling med Gud blir hon mor till Samuel, domare och profet som motvilligt smörjer folkets första kung, och sedan fem barn till. Hon försvarar sin heder och sin gudsrelation när hennes bön misstas för fylleprat. Hon erfar Gud i sitt eget liv när Gud ger henne barn. Hanna sjunger en hoppingivande och skrämmande sång till Gud och om Gud. Den talar om Gud som befriar och krossar, förnedrar och upprättar (1 Sam 1:1-2:21).

Den andra Hanna är Tobits hustru, Tobias mor (Tobit 1:9,1:20,2:1, 5:17-6:1,10:1-7,11:1-9) men också en kvinna som tjänar pengar och försörjer sin man (Tobit 2:11). När Tobit misstror henne ger hon tillbaka genom att ifrågasätta honom på hans känsligaste punkt: lönar det sig verkligen att vara så god som han bemödar sig att vara? (Tobit 2:11-14).

Den tredje Hanna är en åttiofyraårig änka som ständigt är i Templet, som tjänar Gud med bön och fasta samt har profetisk gåva (Luk 2:22-38). Det sägs att hon var gift i sju år men inget sägs om barn. Kanske återspeglar skildringen att det fanns änkor i tidiga kristna församlingar som inte gifte om sig utan förverkligade ett liv där tron, Gudsrelationen, stod i centrum. När Jesusbarnet med föräldrar kom till Templet för offret efter en förstfödd sons födelse mötte de henne och Symeon. Hanna profeterar: gläds över Jesus, berättar om honom för dem som längtar efter Jerusalems befrielse, talar om hur Gud verkar bland människor. Hon visar att ett annorlunda kvinnoliv är möjligt, ett liv som inte får mening genom man och barn.

För mig är det viktiga med mitt namn inte relationen till Bibelns Hannor utan dess betydelse. Namnet anses vanligen betyda ”nåd”. Det  uttrycker att det är en nåd att få barn, sade mina föräldrar när jag växte upp, glädjen över att få ett barn. För mig är det en ständig påminnelse om nåden, om att det är en nåd att få leva, om nåd som grundläggande livsvillkor.

This entry was posted in Evangelium, Gästblogg. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>