#Högmässa

Det talas mycket om kyrkan nu i den svenska debatten. Mest därför gick jag till kyrkan idag för att livetwittra från en högmässa. Jag har samlat tweetsen här: http://storify.com/Evangeliumse/hogmassa

Några korta tankar om dagens experiment:

* Det är mycket svårt att ge rättvisa åt vad som händer på en gudstjänst, åtminstone i den här formen. Kanske är poesin ett bättre medium. Det är så mycket mer än citerbara tankar som förmedlas i gudstjänsten att man egentligen måste vara där själv. Det är väl det som blir så fel när man tror att skolan kan lära ut i klassrummet vad man gör i kyrkan. Det blir på något sätt som gamla tiders skolplanscher, där exotiska djur förevisades så levande som det bara gick. Man kan inte komma ifrån att en verklig djungel förklarar bättre vad en djungel är. Grejen är väl att vissa menar att kyrkan är som djungeln – farlig. Eller?

* Om det inte är en kyrkoforskare med bättre överblick som skriver så kommer beskrivningen av nödvändighet präglas av de lokala erfarenheter som den som berättar har. Gudstjänstpraxis skiljer sig ändå rätt mycket åt. Det märktes när jag inte kände igen knäfallet vid altarringen från någon kyrka jag varit i. Min erfarenhet är begränsad, men kanske är det också en sak som skiljer sig åt över landet?

* Det hände att jag ville kritisera det jag såg och hörde. Under en konsert är det påbjudet eftersom det finns en upparbetad journalistisk genre för scenkonstkritik, men en gudstjänst är svårare att diskutera på det viset. Främst för att personerna som deltog i skapandet av mässan inte skulle vara beredda på det; det skulle inte vara något problem att hitta orden. Jag valde alltså att bara referera, kommentera lite och ställa några frågor. Men kruxet för mig är: när diskuterar vi det då? När, var, hur kritiserar vi gudstjänster?

* På mitt privata twitterkonto berättade någon ett barndomsminne från kyrkan som handlade om hur skrämmande några ord från en psalm hade verkat. Poängen med att fira mässa måste vara att den hjälper oss att leva våra vanliga liv (och omformar oss, etc; den har flera uppgifter förstås) inte att den krånglar till det ytterligare, vare sig man är vuxen eller barn. Verkar en beskrivning från en högmässa alls förklarande för någon som inte redan känner sig hemma i den? Blir det bara en vägg, som obegripliga vuxenord i en psalm?

About Sofia Lilly Jönsson

Musikvetare och kulturskribent i Stockholm, chefredaktör och ansvarig utgivare för Evangelium. Döptes en månad gammal, förstod varför trettio år senare.
This entry was posted in Möten. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>