Höjer humorn taket?

17090d394c2fa03d581c96d52b3a67af

Sista veckans snackis på kyrkomötet och i sociala medier verkar ha varit Swensk kyrkobulletin, en slags humoristisk nyhetssida i Grönköpings Veckoblads stil. Man driver med både högt och lågt, och de flesta sammanhang får sig en känga. ”Ingen” vet ännu vilka som står bakom det, men det verkar vara ett flertal med tanke på inläggens varierande stil och kvalitet. Naturligtvis finns de på twitter också, @kyrkbullen.

De flesta verkar roade. Vilken o-roar mig en aning. I min bok är humor som störst när den lyckas säga något också, sätta fingret på saker och ting så det både skaver och roar. Kyrkobulletin är inte riktigt där än.

Det har sista åren talats en del om debattklimatet i Svenska kyrkan. Att det är väl så lågt i tak, att folk är rädda för att säga det de egentligen tycker, rädda att sticka ut. Att bara en syn på saker och ting kan råda åt gången. Jag tänker att Swensk kyrkobulletin kan vara ett tecken på att något faktiskt har hänt. Vi har nu mer än en källa till vad som pågår inom det kyrkliga runt om i landet. Bloggar, sociala medier, tidskrifter osv har både vidgat debatten och ökat kunskapen om vad som händer på olika håll.

I allra bästa fall kan det dessutom (hur länge nu de bakom den orkar driva det hela…?) bidra till ett öppnare klimat. Vi får väl se.

Hur reagerar du på Swensk kyrkobulletin?

About Pär Parbring

Präst i Skellefteå Sankt Olovs församling. Döpt i Svenska kyrkan, uppvuxen och konfirmerad i katolska kyrkan. Rekonverterade och blev präst. Fortfarande en ganska katolsk lutheran. Snöar lätt in på många saker, allt från enstaka grekiska ord i bibeln till mixtrande med android-mobiler.
This entry was posted in Evangelium kommenterar, Svenska kyrkan. Bookmark the permalink.

9 Responses to Höjer humorn taket?

  1. Sofia Lilly Jönsson says:

    Kan du ge några exempel på hur du menar att Kyrkobulletinen inte ”riktigt är där än”? Och vad är det som ”o-roar” dig med att att andra tycks roade när du inte är det? Är det bara en ordlek, eller gör det dig bekymrad på något sätt?

    • Nej, det var bara en ordlek. Jag är road, saknade lite mer bett i humorn. Sen läste jag inlägget om biskoparna och tänkte att det här är bra. Och driver någon slags minne ibland ändå. Men då hade jag redan publicerat detta. Ser fram emot att se vart det här tar vägen.

      • Sofia Lilly Jönsson says:

        Jag frågar för att jag inte tycker om kritik utan exempel, särskilt inte sågningar. Då har ju de som gjorde verket ingen chans att förstå vad det var som inte funkade i kommunikationen.

        Själv skrattade jag mycket först när jag såg det. Det var oväntat fräckt i flera formuleringar, som den Klaus nämner här om att det inte finns några fler öppna dörrar att slå in (fast den kom senare). Väldigt roligt tycker jag. Men satiren blir lite för kollegial och snäll ibland. Det är nog då de anställda som twittrar tycker om den och jag tappar lite intresset.

        • Tyckte du att jag sågade dem? Förstår din poäng, och själv hade jag mest läst inlägg som var, som du sa ”för kollegiala och snälla”. Det finns alltså exempel på skarpare satir också, och vi får väl hoppas att det fortsätter på den riktningen. Som sagt – jag tror att det höjer taket.

  2. Klaus S says:

    Som ren humor vet jag inte, men följande kändes lite intressant för mig: ”Svenska kyrkan har nu snart inga dörrar kvar att slå in. HBTQFRA, klimat, mänskliga rättigheter, genus och andra populära ämnen avklaras på löpande band vad har vi kvar sedan? frågar sig biskopen från Visby. Det kommer en tid då dessa öppna dörrar tar slut och då måste vi börja slå in stängda dörrar eller lägga ned”

    Vi har ju fått en väldigt fräsig påve. Han säger saker om hur våra ekonomiska system fungerar som är riktigt tuffa. Det känns faktiskt som han bankar och slår på dörrar av järn och marmor.

    Och då inställer sig ett par frågor: Varför ser man inte kyrkan i Sverige slå på stängda dörrar? Man skulle kunna tänka sig klassfrågor, ekonomiska klyftor, man skulle kunna tänka sig djurskydd och det finns annat som inte är så politiskt korrekt just nu, men kanske blir det i framtiden och då kommer kyrkan att stämma in i kören när tillräckligt många ute i samhället sjunger med. Eller?

    Vad ska stackars kyrkan göra? om den skulle söka vara i etisk framkant på det sättet så skulle man hamna i svåra kontroverser, så man tar sig an sådana frågor där en viss konsensus föreligger.

    Men sa inte Jesus något om att han inte kommit för att skänka frid så där på direkten?

    Den andra frågan är om en sådan mot samhället verkligen utmanande kraft som påvens, individuell eller kollektiv, är möjlig i en partipolitiserad kyrka? Man sågar inte den gren som man sitter på.

  3. Klaus S says:

    Tänk om jag kunde lära mig att hålla mig till ämnet…

  4. Christoffer Skogholt says:

    Själv har jag lite svårt för det, eftersom jag uppfattar det som lite kyrkligt navelskåderi.

    Till skillnad från böckerna av Adrian Plass som handlar om en församling i England, där kan vi tala om satir som har ett ärende och som därför inte bara blir navelskådande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>