Hur debatten kring Hetast i Almedalen blev och hur den kunde ha blivit

Håhåjaja. Var ska man börja? I slutet, eller i början? Senaste veckans många texter om utmärkelsen som ärkebiskop Antje Jackelén fick av en pr-byrå under Almedalsveckan har lagt missförstånd till missförstånd tills det som kunde blivit en konstruktiv debatt blivit en härva att reda ut. Därför några kommentarer.

1. När ärkebiskopens ansikte frontar lördagstidningens debattsida i en av landets större tidningar bör någon från Svenska kyrkan, varför inte kommunikationschefen, gå in med replik. Om någon hade gjort det så hade den här veckans debatt kunnat ta en helt annan, konstruktiv vändning (förutsatt att vederbörande faktiskt svarat på min artikel).

2. Ingen tidning som rapporterat om detta har gjort sitt jobb att redogöra för hela saken. Inte Resumé som kanaliserar pr-byråns Patrik Westanders röst som vore han en ande från andra sidan men inte ringer upp prästen Patrik Pettersson (antar jag? han får i alla fall inga pratminus i artiklarna om honom). Inte Kyrkans Tidning som låter Patrik Westander redogöra för debatten och svara i egen sak i samma artikel, inte Dagen som gör en re-write på Resumé.

3. När man skriver offentliga texter så gör man det för att man vill ha offentliga svar. Det är inte värdigt vuxna människor att moltiga offentligt och sedan sitta och heja på Twitter som om det vore en fotbollsmatch och inte en allvarligt menad diskussion. Ja, jag har sett er, präster som retweetar Westander, liksom rörande ängsliga för att stå på fel sida mot ärkebiskop och kansli. Synd att ingen av er kunde skicka in en debattartikel till Svenskan och diskutera med mig hur ni tycker att kyrkan ska bygga sin interna och externa kommunikation. Det var det jag ville prata om, nämligen.

4. Istället för det vi borde ha talat om har någon slags reklamapologi fått dominera veckan. Om det kan jag bara säga att jag är journalist och kritiker. Det är ingen högoddsare att jag ogillar reklam- och pr-branschen. Det går inte en vecka utan att någon journalist skriver en krönika om tidningskrisen, den som går hand i hand med den köpta textens framgångar, den underminerar demokratin och den är ytterst tveksam i sanningsbranschen, som det väl är Dag Sandahl som kallat kyrkan.

Patrik Westander säger i Resumé (lyss till de smäktande violinerna) att han ”vill bidra till att fler deltar i samhällsdebatten” eftersom det är bra ”för både demokratin och samhällsutvecklingen”. Tja. Vi kan väl konstatera att om han verkligen ville det, och inte bara försvara sitt eget företag, så skulle han nog ha erkänt att hans debattartikel i SvD endast var en replik, i stora delar dessutom kopierad från hans tidigare svar till Patrik Pettersson, på min debattartikel i SvD. Men jag är inte ens omnämnd i hans text, och det beror på att Westander inte kommer undan mig med gliringar om konservativa prästmän. Min kritik gäller själva skillnaden för hans och min verksamhet: där den ena säljer skapade nyheter och medieträning som ska förvilla journalister och den andra försöker att macheta sig ur djungeln av just sådana skådespel för att avtäcka verkligheten.

Det jag tar med mig från den här debatten är att det finns en stor okunskap om syftena och skillnaderna mellan reklam och kritik. Många som jobbar med marknadsföring hela dagarna verkar inte ens ha tänkt så långt, jag har sett hur man jämför präster på Facebook med annonsering och att köpa pr-tjänster trots att det är helt olika saker. Ungefär som att kommunikation är kommunikation. Det får nog George Orwell att le snett i sin himmel. Alltså, man måste vara hoppfull – det kan ju bara bli bättre?

Jag vill ogärna trycka in någon i ett hörn och tvekade att publicera den här bloggposten när jag skrivit den igår. Ja, jag tvekar ännu faktiskt. Min poäng är nog redan hemma för den som ser, och den som inte ser kommer inte att börja göra det för att jag lägger till ännu en text i den långa raden av texter i ämnet.

Men jag tror väl ändå på det fria ordet. Att även om inte alla förstår vad man menar, så kommer det att finnas de som gör det. Det finns de som ser och förstår och lägger samman, som PO Enquist säger, och det är något gott och det är min kallelse, om man ska vara lite högtidlig. Det var därför jag skrev i SvD och det är därför jag ändå trycker på ”publicera” här på bloggen. Skittidningen Resumé ska inte ha sista ordet. Tyvärr tror jag att den har det as massmedia & pr goes. Och det är ett bekymmer att kyrkan som har ett sådant starkt budskap och så mycket kunnigt folk vill förknippas med detta dilettanteri.

Bilden nedan är från Evangeliums och Oscars församlings skrivverkstad i fredags om kritiken och recensionen som en av dess centrala textformer. Ett givande samtal! Kom på fredag – då pratar vi predikan med prästen Lars Collmar.

140718 Skrivverkstad

About Sofia Lilly Jönsson

Musikvetare och kulturskribent i Stockholm, chefredaktör och ansvarig utgivare för Evangelium. Döptes en månad gammal, förstod varför trettio år senare.
This entry was posted in Evangelium kommenterar, Svenska kyrkan. Bookmark the permalink.

5 Responses to Hur debatten kring Hetast i Almedalen blev och hur den kunde ha blivit

  1. LeoH says:

    Och det är inte första gången heller. Jag minns när Mattias Irving skulle svara på din, Carolinas och Gabriels kartläggning av Seglora Smedjas ekonomi. Han skrev en lång debattartikel i KT, utan att nämna era namn. Jag blev då och är nu hyfsat upprörd!

    • Sofia Lilly Jönsson says:

      Ja, han är en härva av intellektuell ohederligt alldeles i sig själv. Men den som ser ser, som sagt.

  2. Peter T says:

    Man kan tycke det något märkligt att Westanders svarar fort och til synes sakligt, eller åtminstone uppsåtligen, på alla inlägg i denna debatt.
    Två av kyrkokansliets medarbetare på PR-avdelningen skrivet personlig kommentarer på blogginlägg.
    Ingen officiell respons från SvK över huvud taget.

    Det verkar ju inte som om samma mediestrategi gäller för Westanders som för SvK, men det kan ju bero på olika orsaker.
    - Westanders har en position att bevaka, marknadsandelar, gentemot det offentliga
    - SvK har inget intresse av att bevaka en position, debattklimatet, inom organisationen. Moltiger man internt finns det ju inget att besvara och så läker tiden alla sår?

    Journalistiken håller på att ersättas av bloggandet, mediakapitalet av idealismen.
    Det man kan sörja med det är bristen på källforskning, trovärdighet och etiska regler.

    • Sofia Lilly Jönsson says:

      Man kan också sörja bristen på lön för sitt arbete… När det inte går att försörja sig på kritiken faller den ner i amatörism, skvaller rentav. Jag ser inte att någon som är anställd för kyrkan skrivit något substantiellt svar på Maria Ludvigssons ledare om biskopsbrevet i SvD igår, det jag ser är ogillanden och spridande av länkar på Twitter. Det är väldigt intellektuellt fattigt. Om Ludvigsson har så fel borde det inte vara svårt att visa det.

      Angående Westander så var vd:n mer slipad än kyrkan när det gällde att gå i svaromål. Han gjorde som en mediatränad makthavare gör när den får offentlig kritik. Han känner inte kyrkan och vet inte att den främsta taktiken när man får kritik där är att inte svara alls. Det är hela saken, och den är stor nog.

  3. Ragnhild Danell says:

    Några kommentarer om ordet ‘synd’ från en somarledig pensionär.
    Först ett par konfirmandhistorier från Anno dazumal:
    Fråga a: Vad sa prästen i predikan? Konfirmandens svar: Han talade om synden.
    Fråga b: Vad sa prästen om synden? Konfirmandens svar: Han tyckte inte om den!
    Nästa historia:
    Fråga a: Vad sa prästen i predikan? Konf svar: Han talade om synden.
    Fråga b: Vad sa prästen om synden? Konf svar: Han sa ingenting han bara pratade.

    Fortsatt kommentar av sommarledig pensionär.
    Jag slår upp ordet ‘synd’ Biblisk ordbok av Bensow, EFS förlag första upplagan Sthlm 1949. Min upplaga tryckt 1956.
    Bensows ordbok återger utan kommentarer ställen i GT och NT där det angivna ordet finns.
    Här följer mitt mycket ovetenskapliga och översiktliga resultat:
    Ordet ‘synd’ omfattar fem och en halv spalt dvs 5,5; i Bensows ordbok.
    Ordet ‘synda’ 1,5 spalt; ordet ‘syndare’ en enda spalt dvs 1; ordet ‘syndig’ : tio ex (dvs ordet finns fyra gånger i GT och 6 gånger i NT);
    ‘Synderska’ förekommer två gånger i NT nämligen i Lukas kap 7. när folk i allmänhet och fariséerna i synnerhet tänker och talar om en kvinna i fariséen Simon hus.
    Jesus använder inte det ordet om henne. Han säger: ”Hon har fått förlåtelse för sina många synder ty hon har visat stor kärlek”.
    Som jämförelse kan man titta på några andra frekventa ord i Bensows ordbok t ex ‘Ande: 7,5; ‘Förstå, förstånd/ig’ 3 spalter; Vrede: 4 spalter; Tro (substantiv och verb) 7,5 spalter ; Rättfärdighet 4,5; Rättfärdig 4,5; Profet 4,5; Präst 3; Ond,ont 5; Namn 6,5 ; Liv 5 ; Lag 4: Kärlek 3; Herre (om Gud och Kristus) 5 ; Gud 6,5 ; Fader 7,5; Dö, död 10;
    Bedja 3,5; Barn 5 ; Älska 2,5; Ängel 3,5; Äta 3; osv
    Kanske borde frekvensen av somliga ord i kyrkligt tal och kyrklig skrift omprioriteras?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>