Judith

bild-1

Judith, mansdöderskan. Judith, Israels hjälte. Hur är det att vara namne med en kallblodig mördare? För det är ju det hon är, Judith, huvudpersonen i den apokryfa bibelboken som bär hennes namn. Förvisso är det den grymme härföraren Holofernes som, förledd av Judiths skönhet efter att ha intagit mer vin än han någonsin druckit, faller offer för hennes hand och svärd – men ändå. Hon är en mördare, så hjälte hon är.  Jag borde inte tycka om henne. Jag hatar det som berättas i Judiths bok; krig, våld och slakt i Guds namn. Det är så långt från den Gud jag känner, så långt från mitt eget. Men jag har aldrig levt i krig. Mina fina principer har sällan prövats i skarpt läge. Och jag tycker om Judith. Hon omskrivs för sin klokhet och skönhet, sin renhet och rättfärdighet. Vad driver en sådan människa till mord? Galenskap? Rädsla? Hämnd?

”De hotade att bränna mitt land, att hugga ner mina unga män, att krossa mina späda barn mot marken, att göra mina småbarn till krigsbyte och att ta mina unga kvinnor som fångar.” 

Lovsången när slaget är vunnet vittnar om motivet. Det var Holofernes huvud eller hennes barn, krigets grymma verklighet. Fienden flyr efter Judiths blodsdåd och jag tänker på denna eldfängda plats; Syrien, Israel, Palestina, Libanon. Fred, varför blir det aldrig fred?

Innan jag blev varse Bibelns Judith var min gammelmormor den enda Judith jag kände utom mig själv. Trots att jag aldrig träffat henne vet jag att hon hade håret i en strikt knut precis som de flesta kvinnor på västkusten under 1900-talets första hälft, men innan sängdags släppte hon upp knuten och lät den långa flätan ormringla sig ner för ryggen. Flätan blev längre och längre för varje gång jag hörde berättas om den. Mormor Judith växte upp i Fjärås när världen stod i brand och helvetet tycktes ha tagit plats på jorden. Fjärås var visserligen långt ifrån Sarajevo, Paris, Berlin, men livet levs i mikroformat och stort och litet går in i och om vartannat som i en väv.

Rädsla. Det är fiendens huvud eller mina barn. Mormor Judith fick ett liv i Göteborg, fem barn och två vuxna i en tvåa. Barnen kom i fredstid, ett tecken på mänsklighetens aldrig sinande hopp. Men depressionen slog till och krigsglöden flammade upp. Gränsen skulle vaktas, fienden omringade och de unga männen kallades in. Fred, varför blir det aldrig fred?

Jag tänker att jag är långt från Bibelns Israel, långt från det Judith drevs till att göra. Jag är långt från mormor Judiths Göteborg, depression, fattigdom och trångboddhet. Men så tänker jag på barnen som blir krigsbyte i Syrien, Palestina, Israel, på dem som lever på ruinens brant här mitt ibland oss, och jag inser att det är samma värld. Det som jag trodde var långt borta är här och nu. Jag ser på min egen lilla flicka där hon leker på golvet lyckligt ovetande om det som faktiskt kunde ha varit hennes liv, och hennes svarta ögon påminner mig om att hon kunde varit – ja, att hon är – Judiths dotter. Om det hade gällt hennes liv, då… Fred, varför blir det aldrig fred?

I slutet av oktober kommer #5 av Tidskriften Evangelium. Temat är BIBELN.

About Judith Fagrell

Präst i Ardala församling utanför Skara. Döpt, konfirmerad och prästvigd i Skara domkyrka. Ordförande i föreningen tidskriften Evangelium. Kan prata i timmar om kompostering, engelska rosor och spadgrävningens terapeutiska egenskaper.
This entry was posted in Evangelium. Bookmark the permalink.

3 Responses to Judith

  1. LeoH says:

    När jag läser om Judith, som nu, kommer jag att tänka på Bonhoeffer, som mot sina principer som kristen ändå deltog i planeringen att mörda Hitler. Efter alla grymheter, blod och död såg han inget annat alternativ. Så pacifist jag är, så förstår jag honom.

  2. Ulf Hjertén says:

    Jag minns från mina studier en förläsning av professor Ole Hallesby. Om ”Du skall inte bära falskt vittnesbörd”. Det var under kriget. Många av Hallesbys studenter deltog i norska motståndsrörelsen. De måste hålla sig gömda långa perioder. Ibland fly till Sverige. Hallesby visste om flera och också var de fanns. En dag arresterades han av Gestapo. Förhördes. Så la man en Bibel framför Hallesby och sa: Lägg handen på Bibeln och svär att du inte vet var dina studenter finns. Hallesby svor i Jesu namn att han inget visste. Och så sa han till oss lyssnare: Jag ljög. Och jag tror Gud gillade det. Vem är vi att döma Judith idag. Tack och lov att jag fått lära mig en högsta lag. Som tar över alla andra bud: Kärleken.

  3. Klaus S says:

    Det är bra att få uppleva sådant som innebär en större förståelse för människor och situationer. En större förståelse än man kanske har som mer oskuldsfull och oerfaren.

Lämna ett svar till Klaus S Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>