Idag firar vi Bönsöndagen, och bönen är både ett tacksamt och svårt ämne i kyrkan, inte minst för den som ska predika. Tacksamt för att bönen är en så central del av det kristna livet. Svårt, både för att den just i sin självklarhet är svårt att säga något nytt om, och för att det ju finns en del vi inte vet och inte kan veta om bönen. Det är också ett ämne där kanske många i kyrkbänken har minst lika mycket erfarenheter och kunskaper som den som predikar.

Ett fascinerande och lite märkligt faktum är att det är väldigt många som ber, trots att mycket av traditionell kristen tro och praxis är på nedgång i Sverige. Det är faktiskt – vilket visat sig i upprepade undersökningar – markant fler som ber mer eller mindre regelbundet än som säger sig tro på Gud. Det kan ju tyckas konstigt att be om man inte tror att någon hör bönen, men jag tror att bönens erfarenhet på många sätt är större än de övertygelser och försanthållanden som ofta uppfattas som centrala i att tro på Gud. Upplevelsen av och längtan efter Guds närvaro, behovet av att både ropa ut sin förtvivlan och lyfta fram sin tacksamhet delas av många, och förutsätter ingen åsikt eller tvärsäkerhet om exakt vem Gud är.

Som av en händelse återupptäckte jag under denna bönsöndagshelg en skiva jag inte lyssnat på på länge, Sara Lindvall Nybergs Döp mig med din längtan, som består av tonsättningar av Ylva Eggehorns texter. En av dem fångar med Eggehorns mästerliga språk precis den här längtan och erfarenheten.

Till Gud

Om det är sant att jag har älskat någon
så har jag haft dig mera kär än allt.
Så djupt i hjärtats styva jord gick lågan
att roten fräste till när tjälen smalt.

Nu regnar aska tätt i mina fotspår.
Mitt språk kan inte hålla jämna steg
med allt som hänt. Det blöder från ett rotsår
– mitt enda ord när allting annat teg.

När dör ett hopp? Och vem har tid att följa
dess sista droppar vid en sjukhussäng
tills sköterskan ger order: sjuan, stäng.

Jag vet inte. Och jag kan inte dölja
det sår som heter: att jag har dig kär.
Min tro, mitt hopp kan dö. Men du är här.

—

Till Gud publicerades först i Lydia i lampans sken 1990. Inspelningen av Lindvall Nyberg finns inte online men till exempel här eller i andra kristna bokhandlar. Ett fint samtal med Ylva Eggehorn finns i podcasten Gudgubbar.