Skulle kunna skriva – har skrivit – så mycket om det här, men hinner bara helt kort: tror folk i kyrkan att jag som chefredaktör för en tidskrift ska vara neutral inför frågorna som rör tidskriftens område? Tror de också att kulturchefen på en tidning är ointresserad av kultur, gillar böcker och författare lika, aldrig skaffat sig en åsikt om det område han eller hon ägnar dagarna åt att informera sig om? Om inte, varför skulle jag inte ha det? Varför vill de inte delta, men ändå ha sitt perspektiv beskrivet? Kan man, frågar jag mig, verkligen beställa det?

Och å andra sidan, tror journalister i annan media att den informerade åsikten gör mig ogiltig? Att jag talar i egen sak? Vilken sak skulle det i så fall vara, om jag inte är anställd av kyrkan eller bunden i någon annan relation till att skriva om den? Varför är det så att Helle Klein för redaktionerna uppenbart framstår som den enda – opartiska? – personen som har frikort att uttala sig om allting i Svenska kyrkan, och som därmed ges möjlighet att sätta medieagendan om en kyrka där fascister är på väg att ta över på Kyrkans Tidning och i kyrkomötet, och där prästämbetet är fäste för hatet utom hos några nyktra få?

Det så trasigt, allting. Mörka dagar som idag tror jag inte det repar sig.