Nu börjar remissvaren på förslaget till ny kyrkohandbok i Svenska kyrkan komma in och bli offentliga. Om förslaget antas av kyrkomötet 2015 (Svenska kyrkans riksdag, ungefär) blir det den åttonde kyrkohandboken i ordningen efter reformationen.

Handboken anger hur gudstjänster ska firas i Svenska kyrkan; vad prästen ska säga, hur ordningen är, vilken musik som får spelas, och fastän det kanske kan verka som att den är något som bara initerade kyrknördar finner intresse i att syssla med, sätter den tonen för kyrkolivet för alla besökare i hela landet under lång tid.

Det var kyrkostyrelsen (Svenska kyrkans regering, ungefär) som 2006 beslutade om en revision av nuvarande handbok från 1986. I direktiven för revisionsarbetet angavs bland annat att man skulle anpassa kyrkohandboken till bibelöversättningen från år 2000 och bearbeta de liturgiska formuleringarna för att finna ett mer inkluderande språkbruk.

Under förra året prövades förslaget i skarpt läge i församlingar över hela landet. En gissning är att församlingarnas utvärderingar är de som sammantaget kommer att väga tyngst i en revision av förslaget, men att remissvar från tunga instanser kan påverka opinionen och kyrkomötet inför sitt beslut.

Nu har en av de tyngsta, KMA Kungliga Musikaliska Akademien, lämnat sitt svar och akademien skräder inte orden: man avvisar ”bestämt” handboksförslaget i dess helhet med motiveringen att ”de processer som har lett fram till Kyrkohandboksförslaget inte kan anses acceptabla, varken ur vetenskaplig, musikalisk eller kulturell synvinkel”.

Akademien tecknar i sitt remissvar en bild av en handbokskommitté som inte själv haft tillräcklig musikalisk kompetens men heller inte velat ta intryck av kunskaperna hos andra och samarbeta med musiklivet eller den akademiska musikvärlden.”Detta kan möjligen ses som en avspegling av det faktum att kyrkomusiken nästan helt saknar representation i kyrkans högsta ledning på nationell nivå”, skriver akademien i sitt svar som undertecknats av preses Gustaf Sjökvist (professor, före detta domkyrkoorganist i Stockholm) och ständige sekreteraren Tomas Löndahl (tidigare bl a konserthuschef). I gruppen som utvärderat förslaget från Svenska kyrkan ingår också Agneta Sköld (domkyrkorganist i Västerås), Mattias Lundberg (docent i musikvetenskap vid Uppsala universitet), Anna Pihl-Lindén (verksamhetsutvecklare för musik på Sensus) och Mattias Wager (domkyrkoorganist i Storkyrkan, Stockholm).

Försöksåret har omgetts med mycket debatt bland anställda och annat kyrkfolk. Även om debatter tenderar att delas i två läger har det inte varit riktigt så enkelt denna gång – kanske eftersom det här är fråga om kulturbundna handlingar som helt enkelt inte lånar sig till debattens logik om åsikten som enda stötesten. Komplexiteten i saken har på något sätt tvingat den som studerat materialet ingående till diskussion och reflektion. Det är bra. Däremot har denna för kyrkans tro och liv viktiga process inte granskats så mycket i offentlig media. Det är inte lika enkelt att skriva rubriker på ett kyrkohandboksförslag som biskopskandidaters eventuella syn på Jesus, men kanske ännu mer centralt om man vill komma åt frågor om vad kyrkan är och gör. En perfekt utgångspunkt för en initierad kulturdebatt. Vem skriver första debattartikeln för kultursidorna?