Måste skriva genast. Vad var jag med om idag?

Ja, många möten om tidskriften och det jag kallar rörelse eller kulturrörelse i Svenska kyrkan, som låter okontroversiellt och strömlinjeformat kanske men som inte alls är det. Varför är det inte det? Kanske är det ett kvalitetstecken att det som kallas kritik inte går igenom utan motstånd, frågor, tveksamheter. Jag tjatar ju jämt om hur viktigt jag tycker att det är med just det här, den medvetna problematiseringen, den öppna kritiken. ”Kommunicerar man får man tåla kommentarer”, twittrade Marianne Lindberg De Geer häromdagen.

- å, men hur svårt är det inte att tala om Evangelium. Jag har inga färdiga svar. Jag tror att poängen är att vi är i rörelse. Kulturtidskrifter har en etablerad betydelse i det offentliga samtalet sedan tryckfriheten, jag känner mig inte förvirrad ett dugg över vad vi gör här och i vilket historiskt sammanhang jag står, det finns textgenrer och metoder; men att etablera det i kyrkan, att låta församlingens verksamhet flyta in i tidskriften, att bygga strategier för utväxling mellan det inre och det yttre, det är verkligen en utmaning!

Vi har inte dragit igång en kulturtidskrift som gömmer sig för världen – det vore enklare. Fem svårlästa poeter och en essä som presenterar ett författarskap. Åtta kapitel om exegetisk teori som kräver minst en kandidatexamen för att begripas. Jag älskar sådana tidskrifter. Jag älskar att de finns, att jag lever i ett land där man får säga vad man vill som journalisterna Johan och Martin sa efter ett år i etiopiskt fängelse, älskar att människor gräver ner sig i sina intressen i strid mot den kortsiktiga ekonomiska nyttan, men Evangelium vill främja tänkande och skrivande i Svenska kyrkan och det är svårt. Det kräver något mer. Här måste man lämna sin dator och sin comfort zone och våga pröva nya former.

Jag tror helt enkelt att kyrkan har en roll att spela i Sverige idag och att det måste innebära att vi kristna är i rörelse. Svenska kyrkan måste undersöka och utmana formerna som byggdes under myndighetstiden och ett – viktigt – sätt att göra det på är att skriva om det. Ute i församlingarna finns människor som längtar efter att vara med i den processen. Jag vet det, för jag var en sådan människa. Därför kan inte Evangelium ligga utanför församlingarna utan måste finnas med i den verklighet som existerar nu. På något sätt ska det gå!

(Läs också Marta Axners kommentar till Kritik med ett bra citat.)