Pressfrihetens dag var igår. Journalisterna skriver. Min (snart före detta) kulturchef på Svenskan Daniel Sandström skriver, som så många andra journalister, syrligt om hur politiker uppfattar medierna som ett särintresse, när i själva verket en fungerande journalistik är en demokratifråga som gäller oss allihop.

Men faktum är att som journalist med inriktning på kyrkan så uppfattas man också av andra journalister som företrädare för ett särintresse, oavsett var man står och vad man skriver.

Och från kyrkans håll finns en stark skepsis mot oss som skriver och ibland ett motstånd: kyrkoherdar som har velat påverka vad jag skriver har gått genom kollegor som fått svårt att hitta rätt fot för sin lojalitet, eller sagt rent ut att eftersom tidningen skrivit något de inte gillar vill de inte veta av den. När vi skrev om prästantagningen i nummer 3 gick det telefonkedjor genom stiften att ingen skulle svara på vår skribents frågor. Det hjälper inte heller att det finns läsare som föraktar dem de kallar ”tyckare” som getts plats, som kommentatorn här i blogginlägget före som inte inser att han är lika mycket tyckare själv, bara inte under eget namn.

Evangelium har inte getts någon som helst plats – vi har tagit oss den. Och vi kämpar för varenda spaltcentimeter.

Men även om jag inte tror på skygglappar för problemen gäller det att hålla i minnet dem som inte är rädda för andras röster. De finns på alla möjliga nivåer och positioner runt omkring Evangelium och det är något gott att hålla fast vid. Och även om de skulle försvinna finns ändå sanningen kvar, den punkt som man själv tror på och inte kan hålla tyst om. Och då är det väl bara att kämpa på, antar jag.

På Almedalsveckan i år kommer Evangelium att delta med ett seminarium om kyrkan och journalistiken. Det blir mer av ett öppet samtal egentligen, byggt på vilka som kommer, men vi ville sätta den frågan på agendan: Varför granskas inte landets största organisation kontinuerligt? Är det så att varje gång någon från en tidning eller annan medieaktör försöker närma sig och förstå kyrkan av idag så får de, tja, akut narkolepsi? Det känns nästan så när jag under åren försökt att berätta för journalister om kyrkan, att det är bara de allra tydligaste positioneringarna som går fram, att deras förförståelse inte stämmer med vad jag berättar och att kommunikationen faller samman. ”Är kyrkan sjukt tråkig?”, är därför rubriken till vårt samtal och det hålls i domkyrkans församlingssal måndagen den 30 juni klockan 14.

Evangelium vill ta sitt ansvar för att bygga broar mellan människor så att de kan kommunicera med varandra. Jag är superstolt över detta, och känner att Evangelium står mitt i den verklighet som Pressfrihetens dag vill uppmärksamma.

PS. Det bästa – och enda riktiga – sättet att påverka vad som sägs i Evangelium är att bidra med texter och artikelidéer. Nu tar vi in material till höstens nummer om Synd. Hör av dig snarast till mig eller Judith om du vill vara med.