Rundabordsamtal från Bjärka-Säby

Sex personer som på olika sätt är inblandade i tidskriften Evangelium träffades det gångna dygnet på Nya slottet Bjärka-Säby utanför Linköping i Östergötland för att prata om textarbete, stilistik och kyrkans roll i det offentliga samtalet. En del av vårt samtal, som rörde Svenska kyrkan i förhållande till begreppen identitet, gränser och tydlighet, spelade vi in och det finns att ta del av genom att följa länken nedan.

Vad säger du? Vad är det att vara kyrka idag? Finns det en specifikt svenskkyrklig identitet och vari består den i så fall?

Evangelium_Rum_rundabordssamtal_fr_n_bj_rka_s_by

 

 

This entry was posted in Evangelium, Evangelium kommenterar. Bookmark the permalink.

6 Responses to Rundabordsamtal från Bjärka-Säby

  1. Sofia Lilly Jönsson says:

    Tänkte göra detta till en egen bloggpost men eftersom vi berör det i samtalet skriver jag in det här istället: när jag kom hem nu läste jag morfars gamla världshistoria från 1913 (det vill säga, ej författad men en gång inköpt av min morfar) i kapitlet om Martin Luther. Såhär skriver Emil Svensén om logiken i Luthers kritik av avlaten:

    ”Först hade han [Luther] angripit aflatens missbruk, nu vände han sig mot aflaten själf, och från aflaten gick det med nödvändig följdriktighet ut öfver hela den kyrkliga läran om rättfärdiggörelsen. Kunde frälsning för en själ i nöd ej vinnas genom ett påfligt aflatsbref, så kunde den lika litet nås genom yttre åthäfvor, genom goda verk och gärningar af hvad slag som helst, där de gjordes icke för sin egen skull utan i syfte att köpa sig in i himmelriket, såsom man köpte sig en bänknyckel till kyrkan. Endast sinnets fullkomliga förbättring, dess pånyttfödelse genom en tro, som icke vore ett blott försanthållande af kristendomens läror utan trängde in till själarnas innersta djup och visade sig verksam i kärlek, dygd och goda gärningar, skulle föra dem in på den väg, som leder till frälsning från synd och till salighet.”

    Det är ju väldigt fint det där att han betonar att det inte handlar om försanthållanden av läror utan en genomgripande förändring av människan själv. Det innebär ett väldigt starkt förmyndigande av den enskilda människan. Hon kan inte gömma sig bakom några auktoriteter, men auktoriteter kan heller inte hävda rätt till hennes tro. Har jag förstått rätt?

    • Eva-Britt Tiger says:

      Det är så jag har förstått Luther, dvs att det inte går att ”köpa sig fri” gm rätt handlingar; avlat, bothandligar, andliga övningar o.s.v. oavsett om de kommer utifrån ens egen vilja till yttre bot eller är en botgärning anvisad av kyrkan, OM handligen inte medför en vilja till livsförnyelse. Luther dömer inte ut den yttre boten i sig utan dess anspråk på att ensam rättfärdiggöra (läs frälsa) människan. Luther betonar livsförnyelsen och menar att denna livsförnyelse och förändring av hjärtats sinnelag gör att människan vill utföra ”goda gärningar” inte för att vinna fördelar hos Gud utan för att vara Guds verktyg i världen. Och det är ju en viss skillnad, eller hur?

      Så visst är det ett förmyndigade av den enskilda individen och ett undergrävande av kyrkans auktoritet, som du skriver. Luther ansåg att prästerna och kyrkan missbrukade sitt uppdrag i världen genom att göra anspråk på förlåtelsen och frälsningen utifrån kyrkans användande av bikten och boten. Hur stort det var förstår vi nog inte i dag, men den medeltida människan levde under kyrkans och prästernas dom och hade ingen möjlighet som vi idag att ifrågasätta detta. I dag har vi en helt annan situation, men jag tänker att Luthers tankar är högst aktuella i dessa ”nyfromhetstider” med andliga övningar som ett allt mer pockande krav för oss kristna. Jag tänker att det nog vore bra att ”damma av” Luther och försöka förstå, utifrån dagens kontext, vad det innebär att leva som lutherskt kristen, t ex genom att analysera vilka drivkrafter det är som driver mig till olika andliga övningar. Är det för att vara ”duktig” inför Gud eller är det för att flytta fokus från mig själv till Gud? Luther skulle nog säga (tror jag..) att om drivkraften är det sista påståendet så är det gott, men sedan måste denna övning också bli ”kött”, d.v.s. gestaltas i vardagen så det kommer mina medmänniskor till del.

  2. Eva-Britt Tiger says:

    Sedan bör nog också tilläggas att Luther radikaliserades med tiden. Där han i början grymtade mot kyrkans missbruk av bikten, avlaten och boten kom han ganska snart att allt mer öppet kritisera kyrkans och prästernas anspråk på att kunna dela ut förlåtelse utifrån boten (bikten däremot höll han högt). Boten såg han däremot som kyrkans gisslan som höll fast människorna i kyrkans fångenskap (Läs gärna ”Kyrkans babyloniska fångenskap”). Prästerna hade inte rätt att dela ut frälsningslöften utifrån botens karaktär och/eller utförande, basta!

  3. Eva-Britt Tiger says:

    Eller hmmm, ”öppet kritisera” är nog en kraftig underdrift.. vad vi alla ju vet är att Luthers intention att från början reformera den romerska kyrkans avlats- och botpraxis utvecklades till en öppen konfrontation och brytning med den romerk-katolska kyrkan. Jag tror det skulle vara nyttigt för oss alla att sätta oss in i Luthers tankar. De är på inget sätt oviktiga i dag, även om Luther i vissa fall tog i ”ända från tårna” och somligt av hans resonemang nog måste kopplas till den tidens polemik, så har han sina poänger.. Vi är trots allt en evangelisk-luthersk kyrka och det påverkar såväl kyrkosyn, människosyn, frälsningssyn o.s.v.

    • Judith Fagrell says:

      Luther är ju väldigt underhållande att läsa, och det är väl en viss underdrift att säga att han ”tog i från tårna…” i vissa frågor. Luthers problem tycker jag är att hans lärjungar har tagit honom på för stort allvar. Det utvecklades en luthersk ortodoxi som blev mer luthersk än Luther själv – inte helt ovanligt kanske. Jag tänker mig att Luther var en som ropade i öknen, en profet. Han ropade högt för att ingen hade lyssnat på länge, och han riskerade mycket. Hans radikalitet var nog inte ens för honom själv så allvarlig från början, men han var en man av principer och när kyrkan inte lyssnade – eller svarade med maktspråk – så blev han än mer radikal. Vari ligger då det lutherska idag? Knappast i kritiken gentemot Rom, men snarare i Luthers grundbultar Kristus allena och Skriften allena.

      • Det är intressant psykologi det där, att lärjungarna blir mer ortodoxa än läraren. Var det så med Jesus också, undrar man.

        Det är också intressant att en kritiker radikaliseras när makten inte svarar. Jag känner igen det själv, ser det också hos andra, till exempel den vederstygglige prästen på Öland som jag ju tycker mycket om. Har stor förståelse för att människor ropar högre när de upplever att de ropat länge i en öken och inget händer.

        I morfars hundra år gamla världshistoria framhålls det dock att Luther fick sina idéer från föregångare. Tiden var kanske mogen och han var rätt person. Men han sådde nog i förberedd jord. Det gör inte hans gärning mindre, men det har betydelse för oss idag när vi väntar på förändring. Det behövs många som säger samma sak och som hjälper varandra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>