Så blir det roligt att diskutera

Människor och tro i P1 tuffar på med sitt hedervärda värv att försöka begripliggöra svenskkyrkligheten för sina lyssnare, senast nyss med ett samtal mellan biskopen i Skara Åke Bonnier och skriftställaren Lena Andersson. Två av mig uppskattade offentliga personer, för övrigt, eftersom de inte är fega eller särskilt strategiska någon av dem. Det är sådana vi behöver. I en konstruktiv debatt får man något ut av att lyssna på argument framlagda av någon som man inte helt håller med. Det blir roligt att diskutera. Så tycker jag ofta att det är med Lena Andersson.

Lena Andersson kritiserade ju Svenska kyrkan i höstas för att syssla med ”dunbolsterteologi”; något fluffigt och svårt att få en uppfattning om, ett visst floskligt sätt att tala bland många företrädare för kyrkan.

Tro förutsätter att man accepterar att det finns saker som man inte vet men ändå på något sätt anser sig ha god anledning att ana. Detta vet ju Lena Andersson mycket väl själv, hon skriver som romanförfattare om kärleken, och att begripa sig på kärlek är i hög grad samma sak som att tro på Gud fastän inte lika systematiserat. Kanske är det därför som Lena Andersson tycker att det är så viktigt att få svar från kyrkan. En stor och ganska självbelåten organisation som anser sig veta någonting om kärleken – så vad vet den då? Fram med svaren!

högt i tak
Högt i tak.

Vi skulle kunna ha en roligare debatt i Svenska kyrkan som var mer befriad från floskler och mer iniktad på att lösa problem. Ett stort antal akademiker skulle kunna bidra mer med sin kunskap, men det är jobbigt att skriva i tidningar och tidskrifter, det ger inga pengar och det smäller inte särskilt högt i universitetssammanhang.

Men också läsarna som läser och reagerar måste sluta kräva rättning i ledet av alla som inte pratar ur floskellådan eller tvinga bekännelser ur dem som talar om tron på ett annat sätt än läsarna själva. Bemöt dem gärna. En KG Hammar och Dag Sandahl och Helena Edlund bidrar med sitt perspektiv och vi får gå i polemik – men vi får inte regissera. Alltför ofta halkar den svenskkyrkliga debatten ner i regi av själva debatten (undantaget är när någon debattör framstår som ohederlig, då måste man påpeka det). Också här kunde vi ha hjälp av fler seminarieerfarna akademiker som inte tycker det är något problem alls att få kritik för sina åsikter, som tycker att det är roligt att bryta åsikter mot varandra.

Människor och tro annonserar att 2014 blir ett år med fokus på Svenska kyrkan. I en svenskkyrklig mediekrets finns förstås tidningarna, Kyrkans Tidning, Svensk Pastoraltidskrift, Svensk Kyrkotidning, Kyrka och folk och Evangelium; det finns fler, och dessutom bloggarna som ibland är mer lästa än papperstidningarna. Måtte allt fler i Svenska kyrkan förstå att det är någonting viktigt och gott att granskas och ifrågasättas, både när kritiken kommer utifrån och inifrån kyrkan, och se sitt eget ansvar för att det ska vara roligt att diskutera.

About Sofia Lilly Jönsson

Musikvetare och kulturskribent i Stockholm, chefredaktör och ansvarig utgivare för Evangelium. Döptes en månad gammal, förstod varför trettio år senare.
This entry was posted in Evangelium kommenterar. Bookmark the permalink.

16 Responses to Så blir det roligt att diskutera

  1. Jonas Lindstrand says:

    Amen!

    • Sofia Lilly Jönsson says:

      Ja alltså det är ju lätt att säga hur det ska vara. Men jag tycker det har låtit för mycket nu ett tag som att god ton är det enda som kan få en debatt att bli konstruktiv. Det tror jag är nys, man måste kunna hantera högt tonläge i debatten. Det jobbiga för många som ändå sticker ut hakan är det glädjelösa gnällandet som följer varje debatt. Lite mer acceptans för att folk kan få vara olika tror jag vore sunt.

  2. Christoffer Skogholt says:

    Bra där.

    Några reflektioner jag har gjort är:

    att kritisera någon som uttalar sig offentligt innebär att man tagit den personens åsikt på allvar. Både den som uttalar sig offentligt och den som kritiserar offentligt, har (implicit) bjudit in till ett samtal där man lägger fram argument. Det är inte fult eller oartigt. Det är så det ska gå till.

    Däremot är det problematiskt att angripa någons person, eller använda sig av guilt by association-resonemang.

    Jag menar att den svensk-kyrkliga offentligheten har präglats lite av det senare, på senare tid.

    Låt oss lämna det genom att skilja på sak och person, och bejaka diskussionen kring sakfrågor.

    /Christoffer

  3. Emelie says:

    Tack för den här texten Sofia. För att få friskt liv i Svenska Kyrkan behöver vi den här typen av kritik och diskussion i kyrkan, frisk luft. Jag ser det som ett problem att det finns en snällhets-kultur inom kyrkan som gör att få saker lyfts officiellt, majoriteten av frågorna/kritiken göms i stället undan.

    • Sofia Lilly Jönsson says:

      Jag tror att den är kollegial. Den man kritiserar kan vara ens kollega nästa år, eller är en tidigare lärare, eller ens hustrus vigningsbiskop, osv osv osv. Vi är väldigt få som inte får vår utkomst av Svenska kyrkan som är med och tänker om Svenska kyrkan. Det är ett bekymmer.

  4. Jonas Nilsson says:

    Jag har ännu låga förväntningar på Människor och tro. Det korrekta perspektivet (=svensk public service?) känns ännu så dominerande att det ska till en hel del för att väcka min nyfiken. KTs öppnande för kommentarer på artiklarna tycker jag revolutionerar innehållet. Och att någon/några surkart får höras.
    Jag kan inte ens känna igen mig i tanken att de försöker begripliggöra svenskkyrkligheten. Är det jag som hör så illa? De upplyser om en lagom insiktsfull religionsnivå.
    Jag tror inte att jag kommer att tycka att någon diskussion blir rolig igen förrän vi får ett par biskopar Gärtner med i leken igen. Då blir det roligare!

    • Sofia Lilly Jönsson says:

      Om Gärtner var så bra, varför gick det så dåligt (enligt dig)? En redaktion måste utifrån idag undersöka kyrkan som är idag, kan inte leva i då. Jag har en fråga till dig: Tror du att t ex Människor och tro är kontraproduktivt för din sak, dvs, skulle det vara lättare att få ett par biskopar Gärtner om journalister som diskuterade Svenska kyrkan inte fanns?

      • Jonas Nilsson says:

        Jag är så enögd att jag inte fattat att det gick så dåligt (i värsta fall talar vi här förbi varandra) [Menar du att jag tror att MoT direkt motarbetar en Gärtner-typ till biskop? Det menar jag isåfall inte.] Det fanns journalister som gav honom ett levande ansikte, ett av de mer orienterade i samtiden. Jag tycker mig höra journalister som tar in sådana mer komplexa bidrag idag men jag tycker mig inte höra dem i MoT.
        Kan inte riktigt peka på vad det är som jag tycker gör MoT platt. Kanske bara tanken att religion skulle vara något opportunt i sig. Kanske att programmet helt enkelt nu är gammalt.
        Jag kan har tyvärr svårt att tänka att MoT i ett uppslag skulle reflektera över vad en KG Hammar och en Dag Sandahl och en Helena Edlund velat säga (utan att tillräckligt tydligt låtit förstå vartåt det skulle luta).
        Om MoT i ett uppslag skulle tagit in vad Kyrkans Tidning, Svensk Pastoraltidskrift, Svensk Kyrkotidning, Kyrka och folk och Evangelium dryftat då kanske jag skulle undrat om jag fått in en ny kanal. Bara den kombinationen lyfter kyrkokristen reflektion till en ny nivå!

        • Sofia Lilly Jönsson says:

          Jag tror att du kanske dömer Människor och tro för hårt för att du längtar efter något annat än vad de försöker att ge. Det är ett program som rapporterar mer än fördjupar, för fördjupning får man kanske lyssna på Teologiska rummet, och kanske har man ibland låtit makthavarna i Svenska kyrkan slippa för lätt undan. Jag minns inte vad de gjorde på den där skandalen för några år sedan när tre chefer på kyrkokansliet fick gå samma vecka eller hur det var; där hade man gärna sett lite jobbiga frågor till Anders Wejryd a la Medierna i P1. Men jag uppfattar dem som seriöst intresserade av att skildra verkligheten och förklara för sina lyssnare. Du får väl hjälpa dem :) mejla tips och förslag.

          • Jonas Nilsson says:

            Håller med. Med lite förhoppningar och synpunkter till våra ”allmänna” (?) redaktioner att de ska kunna närma sig religiösa uttryck lite mer avspänt, t.ex. en sådan som G Bolin. Visst kan vi numera tänka ett nyhetsprogram där ”religiösa” aspekter inte i första hand måste förklaras eller förstås utan ”bara” skulle kunna vidga synfältet? Någon sa att historia, särskilt den nordiska senaste 1000 åren, blir betydligt mer lättbegriplig och intressant om man inte försöker tänka bort de religiösa inslagen. Radera socialistiska värden och försök levandegöra vårt 1900-tal för kinesen…

  5. Staffanw says:

    Lyssnade på samtalet mellan Åke B och Lena A. Det är tydligt att ett möte ansikte mot ansikte blir lite mer nyanserat och lite mindre provokativt än en solo-insats.
    Men problemet med dunbolsterteologi kvarstår, trots Åke B’s försök att bli tydlig. Vilken roll har t ex Jesus i SvK. När jag läser utskick från olika Stockholmsförsamlingar, eller läser Sensus utbud för 2014, är Jesus knappast med. Däremot flödar kurser kring buddhism, Mandala, etc etc. Kanske är det som kyrkan vill vara – inte en kristen kyrka utan en allreligiös institution. Må så vara, men var då tydlig med målet. Rekommenderar för övrigt Mats Tunehags lilla inlägg ” Om Antje Jackelén blivit chef för Ikea istället för Svenska kyrkan”. Rätt nära mitt i prick.
    Nu vill jag inte låta alltför negativ. Har många fina erfarenheter från gudstjänster och möten med präster och andra inom SvK. Som är precis så tydliga som människor behöver. Men det finns krafter som drar åt ett lite annat håll, krafter som har stort stöd från den mer eller mindre sekulära politiska organisationer inom SvK. Därför behövs tydliga motkrafter, och oregisserade samtal.

    • Sofia Lilly Jönsson says:

      Ja, jag håller med. Tycker också att den allreligösa känslan är påtaglig här och var och ifrågasätter det. Vi kommer förmodligen att ta upp det i Evangelium och överhuvudtaget är det en framtidsfråga som kommer att bli allt mer aktuell för SvK, viktig att prata om. Tillträdande ärkebiskop har ju tryckt rätt hårt på religionsdialog i intervjuer, man kan tänka sig att det kommer att synas mer framöver.

  6. Alma-Lena says:

    Samtalet är intressant och vi ska verkligen inte strypa en sund debatt. Men jag bekymrar mig ibland för vad som sägs och diskuteras på en blogg här på Dagens kyrka och detta inlägg med följande diskussion gör mig mörkrädd: http://bloggardag.blogspot.se/2014/01/detta-ar-val-anda-inte-sant.html

    Denna blogg innehåller många saker som är på gränsen och kommentarsfältet är fullt av hemska påhopp på folk som anmäler avvikande åsikt. Jag tycker det är bra att bredden i kyrkan kommer fram, men är detta verkligen sunt? Jag är inte färdig med frågan, men önskar ett samtal om samtalston och innehåll på denna blogg som ändå finns med under denna portal och därför representerar kristen tro för en allmänhet.

    Jag känner nästan aldrig igen den kristna tron som den presenteras där och då är jag ändå van vid allt från kopter, syrianer, pingstvänner och laestadianer. Även en och annan högkyrklig man har jag goda relationer till. Men den bloggen känns, rent ut sagt, okristlig. Alltid anti kvinnor, nu också xenofob. Jag funderar på yttrandefrihetens gränser, den ska ju helst vara gränslös, men hur ska man som kristen förhålla sig till en presentation av evangeliet som känns som dess motsats? Att kritisera ledare och biskopar är en sak, men att ge sig på fotfolket om de är präster och kvinnor samtidigt, invandrare och vanliga kommentatorer som inte håller med känns så lågt och svårförsvarligt. Undrar över dess plats på dagens kyrka, helt enkelt.

    Hur samtalar man med någon som bara vägrar lyssna eller inte stoppar ovidkommande kritik av typen ”du kan inte stava” /”du är en ung kvinna, förmodligen barnlös/ogift” ?

    • Sofia Lilly Jönsson says:

      Dagens kyrka är en bloggportal, en länklista typ, och inte ”här”. Här är tidskriften Evangeliums blogg. Jag har ett finger med i bägge sakerna men det är helt olika saker. Jag gillar inte att man inte kan hålla isär det.

      Syftet med Dagens kyrka var och är att synliggöra debatten i Svenska kyrkan, tillgängliggöra bloggar med ett levande samtal antingen i bloggposterna eller i kommentarsfälten eller bådeoch för läsare som inte redan hade hittat dit. Jag tror att kyrkan tjänar på det. Kyrkan är inte bara vad PR-avdelningarna inom organisationen säger att den är. Det handlar om transparens. Läs och bilda dig din egen uppfattning, så är tanken med bloggportalen Dagens kyrka.

      Evangelium är en tidskrift med redaktörer och en ansvarig utgivare. Varje nummer är planerat och genombearbetat redaktionellt, texterna är skrivna under lång tid med många bearbetningar, det finns tankar bakom mixen av skribenter och ämnen. Evangeliums blogg, detta, är en vanlig blogg där varje skribent har ansvar för sina egna texter. Den ligger utanför mitt utgivarskap.

      Detta om detta.

      Hur samtalet är på Dag Sandahls blogg är hans ansvar. Jag tycker att han ofta säger viktiga och roliga saker i sina egna texter och läser mer sällan kommentarerna. Om han vill vinna människor för sin sak borde han kanske styra upp kommentarsfältet bättre. Men det är ju bara ett tips. Du kan framföra det till honom själv, jag tror inte han läser den här bloggen.

Lämna ett svar till Sofia Lilly Jönsson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>