Ung kvinna söker

Hur många såna här filmer har man sett nu? Handling: en ung, vacker kvinna går in i tjänst i en mossig, kyrklig institution. Den om nunnan, den från Johannelund, nu den här om Kristina som vigs till präst och kommer i konflikt med handboken.

Jag väntade mig inte mycket efter att jag sett trailern men blev ändå besviken. Jag blir ledsen över att inga dokumentärfilmare vill sätta sig in i och skildra det som verkligen är kyrkans problem. Kyrkans problem är inte att präster inte får styra om som de vill. Kristina kommer inte ha svårt att hitta en församling där hon får göra och säga precis som hon vill. Inga dörrar är stängda för henne. Det vet alla som vet nånting om Svenska kyrkan.

Jag tänker följande. Många av kyrkans former är traderade. Man kan som prästen i filmen komma fram till att saker är fel eller borde vara valbara. Det ska man kommunicera. Men gudstjänsten är inte det rummet. Däremot är det som vi har startat här, en tidskrift, platsen för de frågorna. Det går att skapa rum för det i församlingen. Men att kuppa en gudstjänst i en församling som man precis kommit till, det är inte att visa respekt för människorna där.

Man ska ha klart för sig att en dokumentärfilm är skapad av filmaren, inte huvudpersonen. Här har regissören valt att lyfta fram flera tillfällen då prästen uttrycker sina tankar om vad hon själv vill och tycker om. En gång sitter hon och pratar med sin pojkvän, och säger:

- Jag ger så mycket av mig själv.

Han svarar att det finns många yrken där man gör saker som man inte tycker så mycket om. Det tror jag är huvudet på spiken. Jag jag jag jag jag får sällan plats i yrken där man tjänar andra människor. Vore det inte roligt med en dokumentär där man fick se att kristendomen faktiskt handlar en hel det om just det?

About Sofia Lilly Jönsson

Musikvetare och kulturskribent i Stockholm, chefredaktör och ansvarig utgivare för Evangelium. Döptes en månad gammal, förstod varför trettio år senare.
This entry was posted in Evangelium kommenterar. Bookmark the permalink.

2 Responses to Ung kvinna söker

  1. Eva-Britt Tiger says:

    Hej, jag blev också besviken när jag såg filmen. Jag väntade mig nog att dokumentären mer skulle stanna vid Kristinas teologiska överväganden, varför hon vill gestalta gudstjänsten på ett visst sätt. Nu blev det mer fokus på vad hon ”inte fick göra”. Det blev aldrig någon teologisk brännbar diskussion, vilket det kanske kunde ha blivit med en lite mer rättvis klippning av filmen.

    När jag läser ditt inlägg så undrar jag vad du menar med att gudstjänsten inte är rummet för förändringar av gudstjänstformen? Och jag undrar vilken församling du menar att inte Kristina visar respekt för när hon tar in nya element eller gestaltningsformer i gudstjänsten? Jag tänker att en sådan homogen församling inte existerar. I varje församling finns traditionalister som vill ha gudstjänsten på ett visst sätt. Helst inga överraskningar eller nymodigheter. Det ska vara som det alltid har varit. Det kanske är den delen av församlingen du menar? Men det finns också många där ute i kyrkbänkarna som längtar efter nya former och nya tilltal. Själv hör jag till dem. Jag håller med dig om att gudstjänsten inte får bli prästens ”privata lekstuga”. Förändringar måste införas varsamt: Men de måste införas! När gudstjänsten blir rituliserad på ett nästan tvängsmässigt sätt så förlorar den för mig iaf (och jag tror för många med mig) mycket av sin förmåga att beröra. Visst det är värdefullt att befinna sig inom traditionens råmärken. Men det är också värdefullt att ställa sig utanför det välkända ”traderandet” och söka nya sätt att gestalta gudstjänsten. Och det är klart att det måste ske i kyrkan! Kyrkans roll är inte att till varje pris bevara gamla former utan att vara ett levande rum för trons gestaltning. Tack och lov så håller vi i dag inom Svenska kyrkan på att utforma en ny kyrkoordning med nya gudstjänstformer och tilltal! Kanske kan rent av både det gamla och det nya rymmas i samma rum? Kanske man rent av kan varudeklarera gudstjänsterna, så att de som vill kan välja en gudstjänst/mässa efter den gamla kyrkoordningen och de som vill kan välja en gudstjänst/mässa efter den nya kyrkoordningen?

    Slutligen håller jag med dig om att kallelsen för många präster handlar mycket om jag, jag, jag… när det som du skriver kanske mer borde handla om att lägga undan sitt jag och gå in i tjänandet.

    • Sofia Lilly Jönsson says:

      Jag menar att om någon kommer in i ett sammanhang med bara sin egen impuls att förändra, eller snarare att vara sann mot sin egen övertygelse, så sker det på fel sätt, ett individualistiskt sätt eller egentligen ett sekulärt sätt. Gudstjänsten handlar om kollektivet. Det är en helt annan sak när kyrkan hindrar det som växer att komma fram. Jag var i Allhelgonakyrkan i Stockholm den sista tiden som man firade vanlig högmässa klockan 11 där. Samtidigt som Allhelgonamässan växte så det knakade och folk inte fick plats när den gavs klockan 17 kom det en handfull personer klockan 11, och så en dyr organist, vaktmästare, och så vidare. En av dessa få personer i 11-mässan var, minns jag, orolig att ”folk inte skulle känna igen sig” om man dubblerade Allhelgonamässan. Dvs hen och åtta till kontra hundratals människor. Även om det finns problem med att räkna kvantitativt är exemplet relevant, eftersom Allhelgonarörelsen hade växt fram och traderats i en miljö. Den är ett exempel på förändring som skett inuti församlingen.

      Jag delar dessvärre inte din entusiasm inför handboksförslaget. Allt jag har hört om det och hur det kommit till låter som samma borgerliga försök att styra gudstjänstlivet uppifrån som Svenska kyrkan sysslat med sen början av 1800-talet; sättet att strypa det folkliga koralsjungandet då och tvinga på församlingarna organister gjorde att folk lämnade kyrkan för väckelserörelserna, där de fick sjunga som de ville…

      Det har dock inte nödvändigtvis med formerna i sig att göra. Om det finns rötter och växt i en viss miljö så är det gott, då sker en organisk förändring med respekt för historien. Det är en trovärdighetsfråga, så uppdelningen du gör i traditionalister och nyskapare är felaktig även om jag förstår att det verkar så av mitt inlägg (faktum är att första gången en /manlig/ präst välsignade mig i skaparens, befriarens och livgivarens namn blev jag väldigt glad, men mina känslor är inte måttet för hur en gudstjänst ska gestalta sig).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>