Ut med rubbet!

brunneStockholmarna väller ut ur Svenska kyrkan och i innerstaden samlar vissa gudstjänster inte ens tvåsiffriga besöksantal.

I Dagens Nyheter får biskop Eva Brunne under rubriken ”Pingis, film och fest – alla sätt är bra för att fylla kyrkan” chansen att berätta vad hon vill göra för att locka fler människor till kyrkorna.

För det första vill hon fortsätta på den inslagna vägen med dyra och tämligen världsliga konfirmationsläger (vilket jag har bloggat om tidigare).

För det andra efterlyser hon mer verksamhet med människor från andra religioner.

”I Flemingsberg ställer man till med stor påskfest och bjuder in andra trosbekännare.”

För det tredje föreslår Eva Brunne att kyrkan ska börja med filmvisning.

”Jag är övertygad om att människor skulle kunna se samma film på bio ungefär samtidigt, men välja att göra det i kyrkan och få en liten meditation efteråt.”

Ser ni mönstret? Seglarläger med bibeln längst ned i packningen. Påskfest med Jesus vid barnbordet. Filmvisning med en gnutta andlighet under eftertexterna.

Så talar en biskop och en kyrka utan självkänsla och självförtroende. Som ett utfryst barn redo att ge bort sina finaste leksaker för att få någon att nedlåta sig till en stunds köpt lek.

Det går att få folk till kyrkan, verkar biskopen tycka, bara om kyrkan slutar vara så himla kyrklig.

Jag tror att det är precis tvärtom.

Det som gör att jag själv inte längre går på högmässor är inte bristen på underhållning. Tvärtom. Det händer alldeles för mycket! Man ska läsa papper, hänga med i psalmverser, stå upp, sitta ner, böja sitt hjärta, hala fram kollekt, ”låta vårt rop komma inför dig” (vilket jag alltid upplever som komiskt eftersom decibelnivån på det ropet knappt brukar nå upp till en visknings styrka) och försöka hänga med i predikan.

Det är ett evigt sjå och det är mycket svårt att finna Herrens frid (se där, ännu en sak man måste göra: skaka varandras händer i bänken).

Och jag ser inte mycket i förslaget till ny kyrkohandbok som kommer att ändra på detta.

Hur vore det om kyrkan inte bara portade filmprojektorerna och pingisborden utan rev upp hela gudstjänstordningen, slängde ut rubbet och började om från början. I evangeliet. Då får man fram följande element att bygga gudstjänsten på: måltiden, lovsången och Herrens bön.

Det blir en gudstjänst som räcker ganska långt.

About Staffan Fredén

Journalist och amatörmusiker med stora sjok av en teol kand och övergivna prästdrömmar i kappsäcken. Lever i Stockholm. staffan.freden@gmail.com
This entry was posted in Evangelium, Svenska kyrkan. Bookmark the permalink.

23 Responses to Ut med rubbet!

  1. Sofia Lilly Jönsson says:

    Hans Ulfvebrand och Eva Brunne var också viktiga stödjare av haveriet Seglora smedja som Ulfvebrand under skitstormen förra året försvarade med ungefär ‘vi prövar allt och ser om det blir bra’. Som om man skulle äta sig igenom exotiska mathyllan utan att läsa på först vad som passar till vilken maträtt. Det fanns kritik men den ville han inte lyssna på. Nu duckar de, för det projektet blev väldigt dålig publicitet för kyrkan. Det är bra att den här artikeln i DN kom till, där biskopen och domprosten övertalats att spela pingis, en bra källa för framtiden.

    Principiellt sett ser man här att ledarna av en organisation inte nödvändigtvis är de som kommer med de innovativa idéerna. Varför skulle präster som klättrat i hierarkin sen 70-talet ha örat mot marken? Självklart har de bättre gåvor och borde använda sin tid att skapa möjligheter för andra. Men de vill inte se det. Därför blir det såhär som du beskriver så bra med det utfrysta barnet som ger bort sina finaste leksaker. Det finns rörelser som kunde växa men de finns inte i toppen av pyramiden. Detta är ju en central tanke i Jesu lära inte minst.

  2. lars wennman says:

    Att möta världen på världens vis är den största fälla kyrkan kan hamna i.
    Problemet är väl att man på mpnga håll inte längre teor på och försvarar evangeliet som Guds ord.
    Törs man inte titta på hur man inom frikyrkorna samlar folk på konferenser och Gudstjänster?

  3. Marcus says:

    Klockrent blogginlägg. :D

  4. Lars Gustafson says:

    Svenska Kyrkan måste lära sig att arbeta demokratiskt! Det räcker inte med att välja , som nu i höstens kyrkoval, Kyrkofullmäktige som sedan i sin tur skall utse församlingsråd. Det måste startas stödföreningar där vem som helst kan vara medlem. Kanske till och med sådana som inte längre tillhör Svenska Kyrkan. I sådana föreningar kan diskussioner, med högt i tak, fortlöpande föras och förhoppningsvis kan ur dessa föreningar, på ett sant demokratiskt sätt, nya kyrkopolitiker komma fram som kan styra det hela i en riktning som folkflertalet önskar!

    • Sofia Lilly Jönsson says:

      Precis. Som vi gör nu.

      • Lars Gustafson says:

        Fungerar det verkligen så nu? Vad beror det t.ex. på att Svenska Kyrkan är den arbetsgivare som har flest arbetsmiljöanmälningar på sig?

        • Sofia Lilly Jönsson says:

          Jag menar att vi diskuterar här nu, på en sida som drivs av en fristående ideell förening.

  5. Varför skulle folk välja att komma till just en kyrka om det inte var för att de var intresserade av kristen tro, sökte kristen gemenskap och/eller hade en relation till kyrkans Herre? Alla andra anledningar kan bara bli tillfälliga andrahandsalternativ till pingisklubben, bion, etc. Tyvärr gör Svenska kyrkan på somliga håll väldigt mycket som bedrövar just de grupper som har anledning att komma och tvingar dem att för sin andliga överlevnad söka sig bort för att få friskt vatten och näring för sin tro. I dagarna samlar Oasrörelsens sommarmöte i Kungälv tusentals personer, i Klara kyrka samlas hundratals varje söndag för att fira högmässa. Att gå över ån efter vatten kan vara klokt om vattnet i ån blivit förgiftat…

  6. Sedan vill jag tillägga att vi också har ett pingisbord i källaren i vårt bönhus, så jag är principiellt inte emot pingis. Men altarbordet ska stå över pingisbordet också mentalt och får aldrig vara ivägen för eller ersätta att förkunna evangeliet och förvalta sakramenten. Däremot kan det fylla en funktion om kyrkan är en missionerande och diakonalt vaken kyrka som ser till alla människans behov, inte för att behålla medlemsintäkter, utan för att få tillfälle att nå dem som gillar pingis eller har spring i benen i största allmänhet med evangeliet.

  7. Willem-Jan Fens says:

    En text som verkar komma från någon som är väldigt frustrerad. Vill se bara det negativa. Jag känner inte igen kyrkan. Tror inte alls att Eva Brunne hellre spelar pingis än talar evangeliet. Man bygger bara kyrkan genom att samla människor med god vilja, svara på deras längtan. Det gör inte detta blogginlägg, tycker jag. Eftersom alla som reagerar ylar med, vill jag ge motljud.

  8. Maria Lund says:

    Jag förstår kritiken, ifall kritiken gäller att kyrkan då och då blir mer intresserad av att anpassa sig än att vara relevant. Men det är DNs rubriksättare som säger ”Pingis, film och fest, alla sätt är bra för att fylla kyrkan”, inte Brunne. Hon säger däremot att gudstjänsten verkar vara relevant för stockholmarna. Hon säger inte heller att det är ”dyra och tämligen världsliga konfirmandläger ”(något jag är kritisk till!) som är önskvärt. De säger inte att påskfesten ska vara ickekristen utan att kyrkan ska vara lokal (rimligt..!) I Stockholm innebär väl det samarbete och samtal med människor av annan tro? (som på fryshuset som ges som exempel). Ulfvebrand drömmer om en ständigt pågående bön sju dagar i veckan. Film behöver inte alls vara ytligt eller ett lockbete. Konceptet ”Tala film tala liv” som finns i min församling är väldigt givande där samtal om det viktiga i livet kommer igång. Både biskopen och prosten lyfter fram samtalet. Varenda församling spelar väl fotboll eller pingis (eller bakar kladdkaka eller vadsomhelst) med sina konfirmander. Det betyder ju inte att det är det ENDA man gör. Jag tycker också att det är jätteviktigt att vår kyrka, gång på gång, frågar sig ”Vad är viktigt? vad är kärnan? hur ska vi vara en kyrka med Jesus som hörnsten och evangeliet som uppdrag idag?” För naturligtvis är det så att vi missar eller skymmer målet eller misslyckas med medlen, vare sig det gäller ”samhällstillvänd” verksamhet och gudstjänstform. DOCK ska vi nog inte ta DNs artiklar (eller annan media) med de frågor och vinklingar de valt, (och genom att dra höga växlar se det) som bevis på att vår kyrkas biskopar och prostar i stort sett inte vill vara kyrka. Att tänka om, ”kasta ut rubbet” och ”börja om” (Du verka anse att det gäller både världsligheter som pingis och gudstjänstordningen) är nog nyttigt och bra. Något att samtala om, tänka kring, och handla klokt utifrån. Ett sätt att närma sig kärnan och sann gudstjänst. Men är det inte något som ändå måste ske i de sammanhang som redan finns? Det går inte att börja om, vi har en utgångspunkt. Vi är många och etablerade. Att tänka nytt tillsammans utifrån den utgångspunkten, församlingsliv och kyrka som de är idag, är väl enda möjligheten? Är inte det som många som vill vara relevant ”utanför kyrkans väggar” försöker göra- att med nya vägar och mötesplatser se hur Gud finns eller får ta plats i människors liv? Som sagt, kritik behövs! Men i det här fallet behöver den också nyanseras enligt min mening. Mvh Maria

    • Maria Lund says:

      * Det ska stå ”För naturligtvis är det så att vi DÅ OCH DÅ missar eller skymmer målet…”

    • Willem-Jan Fens says:

      Ja Maria, ditt svar var lite mera nuancerad än mitt. jag håller med det du skriver. Allt är inte bra så klart, men en god vilja att utveckla det goda som finns är nödvändigt. jag borde ha skrivit så utförligt som du gjorde, tack för det!

      • Maria Lund says:

        Tack Willem-Jan, bra att vi är flera som vill nyansera den väldigt negativa bilden. Jag håller med dig i det du skrev. En god vilja att utveckla det goda som finns! För det finns en massa gott att bygga på, och det andra får vi jobba på tillsammans och utifrån situation.

  9. Maria Lund says:

    Obs! Jag vill bara poängtera att jag visst kommenterat en del av kommentarerna i mitt inlägg. Staffan ta inte åt dig om mina kommentarer gäller antydningar som någon annan gjort i sitt inlägg och inte du. Mvh! Maria

  10. Sten Edgar says:

    Jag har i mina nyligen utgivna memoarer. Jag heter Sten Edgar. GML Förlag, tagit upp hela problemet med tradition och förnyelse, verksamhet som för till det centrala mötet i gudstjänsten. Vidare att använda alla människor gåvor att samla människor till gudstjänst, inte minst de som i vanliga fall står utanför kyrkan och icke nås av kyrkans centrala förkunnelse. Kyrkans engagemang för miljö, invandrarefrågor, etik, ja all diakonal verksamhet skall självfallet vara knytet till kyrkans djupaste och centrala budskap, tron på Jesus inte diffus utan klar. Låt kyrkan bli ett hem där de kan nås och leva sin varvad som högtid.

  11. Mattias says:

    Jag blev lite förvånad att se pingis och filmvisningar sammanblandade med gudstjänstordning, detta just därför att de som Brunne (enligt artikeln att döma) förespråkar de tidigare som en väg framåt brukar vara precis de som önskar ”slänga ut rubbet” av kristna traditioner. Där gick detta mycket tänkvärda inlägg möjligen över från tempelrensning till ikonoklastiskt svärmeri.

  12. Mattias says:

    Ska naturligtvis vara ”de som liksom Brunne”

  13. Klaus Seigel says:

    Lösenordet är både-och, inte antingen-eller. Kyrkan förlorar sitt salt om det blir gemyt I STÄLLET FÖR, men om det inte är på det sättet är det bara bra om det försiggår olika aktiviteter. Mina fördomar och negativa inställningar mot kyrkan började luckras upp när jag ibland följde med mina barn på kyrkans barntillsyn och fick se vilka alldeles normala och sympatiska människor som var där med barnen.

  14. Pingback: Jag saknar den goda viljan » Evangelium bloggar

  15. Henrik Lindblad says:

    Amen.

    Det finns församlingar/kyrkor som är oerhört framgångsrika i att nå ut med evangeliet. Dessa församlingar verkar ha en del gemensamt; tydligt fokus på evangeliet, gemenskapen i församlingen och bönen. Där tror jag att vi i Svenska Kyrkans församlingar har mycket att lära. Mer en så behövs inte.

Lämna ett svar till Willem-Jan Fens Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>