Vad gjorde vi för fel? Välkommen tillbaka!

Jag ringde min hemförsamling för att få en blankett om utträde. Samtalet med kanslisten var hjärtligt och varmt till dess jag framförde mitt ärende. Det som smärtar är att församlingen via kanslisten inte var intresserad av varför jag ville gå ur. Det kändes som samtalet var förutbestämt att röra sig i kategorier som handlade om avgift och / eller att jag var för trångsynt för att förstå allt gott kyrkan gör. I båda fallen helt fel. Jag har inget emot att betala kyrkoavgift och jag är inte så trångsynt att jag inte förstår allt gott kyrkan gör. Men, jag vill bli betraktad som en tänkande och intellektuell individ som är kapabel att göra egna slutledningar. Jag vill vara med i en trosgemenskap, inte i en partipolitisk stödorganisation.

Wood_Door-Liner_skirtingJag läser på bloggen Kristen Opinion ett läsarbrev från en person som lämnat Svenska kyrkan. Bemötandet när hen ringde till pastorsexpeditionen lade ytterligare sten på bördan eftersom kanslisten som svarade inte verkade tro att ett utträde kan ske av något annat skäl än snålhet och okunskap.

Det är ju inte första gången man hör talas om det här. En jag känner som gick till kyrkan med sitt ärende efter att nästa års kyrkoavgift var beslutad fick höra att han ”kom försent”. Den kommentaren är en kränkning för någon som tar kyrkan på allvar och just därför går ur – det kan ju gälla både troende och ateister. När jag själv gick ur och hade skrivit något ganska känslosamt i utträdesbrevet kom ett enkelt bekräftelsebrev från församlingen, en standardmall utan svar. Till och med facket, försäkringsbolagen och modemagasin man säger upp prenumerationen på gör större åthävor än så: Vad gjorde vi för fel? Vill du hänga kvar i luren efter det här samtalet och svara på några frågor? Välkommen tillbaka!

Jag tror att många i Svenska kyrkan lider av dåligt självförtroende, inte för sig själva men för bygget de jobbar på. Hallå liksom – vi som inte jobbar där tänker inte på kyrkan som en arbetsplats. För oss är kyrkan mycket större än så. Kyrkan är präster och konserter och antika sagor och gravarna i allhelgonatid som Marta skrev om i helgen, men inte den där organisationen som betalar era löner. Kyrkan är för de flesta av oss en personlig sak. Om vi inte tror på Gud och därför upplever det som onödigt eller hycklande att stanna kvar som medlemmar är det likafullt det privata som frågan om medlemskap berör. Pengarna är bara nästa tankeled. Det där måste Svenska kyrkan bli mycket bättre på. Möta varje människa som kommer och går som en privatperson, inte en företrädare för statistiken.

About Sofia Lilly Jönsson

Musikvetare och kulturskribent i Stockholm, chefredaktör och ansvarig utgivare för Evangelium. Döptes en månad gammal, förstod varför trettio år senare.
This entry was posted in Svenska kyrkan. Bookmark the permalink.

6 Responses to Vad gjorde vi för fel? Välkommen tillbaka!

  1. Rosa says:

    Å så väll det stämmer på mig. För mig står det mellan Svenska kyrkan och Frälsningsarmén. Just nu betalar jag dubbel avgift men Svenska kyrkans ledning är så luddig. Det enda som gör att jag inte går ut är att jag har hittat så bra församling som sattasarpå eko, fairtraide, samtalsgrupper.

  2. Thorsten Schütte says:

    När jag skulle kyrkobokföras i Sverige 1983 var det en mycket sympatisk präst hos Helga Trefaldighets Församling i Uppsala. Jag fick då frågan om jag ville bli medlem, men svarade att just för att jag tar SvK på allvar som trossamfund vill jag inte det, eftersom jag redan är medlem i Uppsala Baptistförsamling och dubbla medlemskap ej finns i mitt gamla hemland. Han blev glad över svaret och jag fick en fin stämpel med församlingens sigill i passet.

  3. Ulf Hjertén says:

    Kyrkan är en stor organisation med en många gånger snårig byråkrati. Därför finns det nog lika många enskilda berättelser som det finns utträden. För mig är det nästintill självklart att man från kyrkans sida har ett samtal med den som begär utträde. I stora församlingar är det säkert svårt att få tiden att räcka till men i mindre församlingar måste man lösa detta. En människa som stött vår verksamhet under många år med mycket pengar måste man möta med så stor respekt att man bemödar sig om ett samtal . Ett samtal där man ödmjukt frågar vad som fattas, vilka fel vi gjort och om något kan rättas till. Detta kan ju leda till oerhört intressanta samtal där innersidan också får plats. Precis som vid dop, vigsel och sorgesamtal. Genom de sistnämnda vet jag från min församling flera ex. på att man kunnat bana väg för nya aktiva i olika verksamheter. Vi måste vara rädda om de kontakter vi får.

    • Sofia Lilly Jönsson says:

      Skyll inte på samfundets storlek för att människor blir ledsna. Det går mycket väl att föra en diskussion om det här och lära sig något av misstagen och bli bättre. Ett erbjudande om samtal låter t ex som ett mycket bra förslag, det skulle jag ha nappat på. Försäljare säger ju att nej är en köpsignal. När någon vill lämna en relation ska man verkligen inte bara låta den gå utan att fråga varför. Precis som vid dop, vigsel och sorgesamtal. Mycket bra.

    • Alma-Lena says:

      Perfekt idé. Det måste gå att formalisera så att det blir obligatoriskt att fråga om personen som utträder eller inträder vill ha ett sådant samtal med en diakon, präst eller liknande.

Lämna ett svar till Rosa Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>