Vad var det jag sa!

Filmgänget i Svenska kyrkan riktar idag på SvD Brännpunkt mycket allvarlig kritik mot Sveriges Television för beslutet att inte sända Stefan Jarls film ”Godheten” före valet. Vad var det jag sa! Alla ni som tyckte att det var en perifer sak att hetsa upp sig över och som undrade vad detta hade med kyrkan att göra, där ser ni.

Ett friskt samhälle är inte ett samhälle utan problem. Det är ett samhälle som på ett öppet och konstruktivt sätt lyckas föra det öppna samtalet, där ingen fråga är för liten eller för stor för att tåla dagens ljus. Då och först då kan vi känna tillit till våra medier och varandra. Och om vi menar allvar med att vara en demokrati, så betyder det att ett sådant dialogklimat är nödvändigt.

Kyrkan ska vara med i samtalet om samhället. Det är gott att filmkyrkan såhär visar sig utanför de egna rummen. Jag tror det är första gången jag verkligen ser nyttan med Svenska kyrkans filmintresse.

godheten

About Sofia Lilly Jönsson

Musikvetare och kulturskribent i Stockholm, chefredaktör och ansvarig utgivare för Evangelium. Döptes en månad gammal, förstod varför trettio år senare.
This entry was posted in Evangelium kommenterar. Bookmark the permalink.

2 Responses to Vad var det jag sa!

  1. Mary says:

    Vilka menar du med ”alla ni” – du fick en kritisk kommentar på ditt inlägg? Själv tyckte jag att ditt inlägg var lite förvirrande formulerat och förstod inte heller hur du menade att Svenska kyrkan hade med saken att göra, även om jag (som dock inte är så insatt) också tyckte att det var ett väldigt korkat beslut av SVT och att det var bra att det uppmärksammades.

    Men det här blev jag nyfiken på för att du skriver ”filmgänget i Svenska kyrkan”. Det är bara en av artikelförfattarna som har en uttrycklig koppling till Svenska kyrkan i sin presentation under artikeln. Du låter mer insatt i detta, kan du inte förklara för en oinsatt vilket detta filmgäng är och vad de gör?

    • Sofia Lilly Jönsson says:

      Jag får väl frågor i andra kanaler än bloggen också. Man märker hur något man skrivit tagits emot också på tystnaden. Det var säkert otydligt skrivet, men jag hade en stark känsla av igenkännelse och oro som jag ville uttrycka.

      Om man tycker är något är förvirrande formulerat så får man ju gärna fråga vad skribenten menar. Allting kan inte vara smält uppsatstext, man måste kunna få ur sig en tanke eller känsla och genom gensvarets dialektik komma vidare i gemensam förståelse. För att skriva lite blomsterspråk.

      Nå, det hade med Svenska kyrkan att göra eftersom jag kände igen locket på-metoden som SVT sysslar med. Men det är ett felslut att stänga debatten och går emot det som kultur är, och det gör mig glad att kulturfolket ser det och står upp för att kulturens uppgift inte är att underhålla. Det finns kluster av filmintresserade människor i kyrkan här och var, t ex i Göteborg kring festivalen, Falun, Gotland och Stockholm, jag tror Umeå också, men deras verksamhet känns ofta intern och liksom självtillräcklig. När kyrkan inte predikar sin egen förträfflighet för sig själv i allmänt etiska termer, när ”kyrkan kramar kyrkan” som journalisten Agneta Lagercrantz uttryckt det, utan är med i det som verkligen händer i världen och talar om det, då blir den relevant och jag blir lycklig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>